[ squinch ] [ researching ]

Flyttkort

2011-09-15T20:02:00.002+02:00

Squinch flyttar till ny adress och finns från och med nu på
squinchsquinch.wordpress.com.
Vi ses där!

Johanna

Klum och jag

2011-05-18T22:37:00.003+02:00

Först en gång i Malmö där det inte gick så bra (tekniken, nervositeten, oprövat material) och sedan en gång till i Göteborg med rejäl revansch.

Jag har föreläst om Engagemang och delaktighet - om att jobba med design och hållbar samhällsutveckling genom dialog på Expedition Sverige, fotografen Mattias Klums projekt om att höja stora och små svenskars medvetenhet om den svenska naturen och fotografi.

Och jag har lärt mig att närvaro, engagemang, att vara väl förberedd och support i publiken är till stor hjälp vid föredrag.

Inspirationsdag på Alingsås Lasarett

2011-05-18T09:21:00.002+02:00

I förra veckan var jag och föreläste på Alingsås Lasarett för inbjudna chefer och skyddsombud. Liksom på så många andra lasarett och sjukhus står man inför större ombyggnader och omdispositioner. Mitt uppdrag var att prata om hur verksamheten kan involveras i utvecklingsarbetet i samband med en sådan här ombyggnad. Jag var inbjuden av Lena Walther som jag jobbat ihop med i samband med designdialogen på akutmottagningen på Östra sjukhuset i Göteborg.
Efter mig föreläste Helle Wijk om Vårdmiljö som möjlighet för hälsa. Helle är bland annat sjuksköterska och forskare på Sahlgrenska Akademin och har forskat på färgers betydelse för äldre i vårdmiljöer.

IQ Samhällsbyggnad också

2011-05-10T09:54:00.003+02:00

De frågade om jag hade en bild i färg, men jag var för sen att svara och det blev ingen bild alls. Jag får ge mig ut i grönskan och fixa en riktigt bra officiell doktorandbild i veckan! I färg.
Notisen är här!

Många utropstecken och en hel del frustration!

2011-04-20T16:38:00.003+02:00

Nu vet jag varför jag slutade blogga!
Jag kan inte HTML-redigering!
Utan det är det helt omöjligt att förutspå hur ens inlägg ska kommat att se ut när det publiceras. Extra tomma rader och oregelbundna typsnitt följer med och går inte att ändra hur många gånger man än går in och suddar och skriver om. Att inte ens med tålamod få inlägget att se normalt ut är inte ok av en bloggleverantör!
Wordpress må ha sina skavanker och lurigheter, men nu lutar det åt flytt!

Expedition Sverige

2011-04-19T14:41:00.009+02:00

Jag har tillfrågats om om jag kan hålla ett föredrag som en del av Mattias Klums Expedition Sverige! Sweco är en av medarrangörerna och i varje stad försöker man hitta någon lokal föreläsare som medverkar. Händelsevis är jag lokal i både Malmö (28: april) och Göteborg (9 maj). Kul och nervigt! Sannolikt den största publik jag mött hittills. Just nu sitter jag och funderar på om det inte alltid är bättre att ha färre bilder i powerpointen och prata friare, än tvärtom. Ämnet jag ska föreläsa om är Engagemang och Delaktighet - om att arbeta med hållbar samhällsutveckling genom dialog.

Jag hörde Mattias Klum föreläsa i Shanghai i höstas när vi var där med jobbet och hans bilder är helt otroliga. Vi satt i en nedsläckt samlingssal i ett konferenscenter i en nybyggd stadsdel som påminde om Sigtuna, i Kina och de flesta av oss blev fulkomligt förförda av närbilder på apor, dimmor över bergstoppar och andra vyer som smärtsamt nog riskerar att försvinna. Estetik och global medvetenhet i ett.

Expedition Sverige är också ett initiativ för elever att engagera sig i hållbarutveckling och fotografi.

Arenor

2011-04-18T15:17:00.010+02:00

Min tjänst är en del av forskningsprojektet Arena: Brukare & Krav som är initierat av BQR, Rådet för Byggkvalitet, som ska verka för ökad kvalitet och inslag av forskning i samhällsbyggnadssektorn. BQR fick i uppdrag av dåvarande samhällsbyggnadsministern att utreda situationen för samhällsbyggnadssektorn. Man tog då fram fyra arenor som man ansåg hade stort inflytande över sektorns utveckling:

Arena: Media & Opinion

Arena: Brukare & Krav

Arena: Samhälle & Samverkan

Arena: Värdering & Risk

Av dess arenor är det just nu bara Arena: Brukare & Krav som har ett aktivt projekt. Förutom den tid som BQR:s medlemmar lovat lägga i projektet söktes och beviljades pengar från forskningsrådet Formas Den sista ekonomiska pusselbiten bidrog Sweco med genom att jag blev industridoktorand i projektet. Under andra halvan av 2010 gick BQR ihop med BIC, Byggsektorns Innovationscentrum, och bildade IQ Samhällsbyggnad som nu står som värd för projektet. Lite rörigt, kanske. Själv slogs jag av släktskapet mellan Swecos och IQ Samhällsbyggnads loggor.

Frågeställningar i mind map

2011-04-18T15:00:00.006+02:00

Det kanske är dags att förklara vad jag jobbar med. Jag hade nyligen mitt 10%-seminarium och efter det satte jag mig ner och gjorde den här mindmappen (med mindomos mindmap-verktyg) över de frågeställningar jag ser framför mig.

De är dels givna ur forskningsprojektet Arena: Brukare & Krav, dels ur mina egna intressen.

No-Nonsense

2011-04-16T14:44:00.006+02:00

Alltså, det här med internetbokhandlar och bokhandlar i allmänhet. Det är ju svårt att bara köpa en bok. Så förutom Mary Jo Hatch bok om organisationer slog jag bland annat till med Modemanifestet av Sofia Hedström, en alldelels nyutkommen bok om hållbart mode och klädkonsumtion. Jag hittade också boken Ett oändligt äventyr av Sven Eric Liedman, idéhistoriker och professor emeritus vid Göteborgs universitet. Vi hade ett seminarium om vetenskapens historia med honom i mars och han höll en hel dags föreläsningar och intressanta diskussioner, old school, dvs utan en enda powerpointbild och skrivandes viktiga personer och begrepp med snirkliga versaler på svarta tavlan; PAIDEIA, HERMENEUTIK, JOHANNES DUNS SCOTUS, HUMBOLDT, osv och dagens stora aha-upplevelse kom när Sven Eric förklarade frågetecknetS (?) och utropstecknetS (!) ursprung.

Och medan jag ändå var inne på att hitta introduktioner till olika ämnen upptäckte jag en bokserie som hette "The No-Nonsense Guide To" och sedan en mängd titlar om allt från flugfiske, global uppvärmning och magproblem till hur man blir en bra säljare, lär någon att läsa eller förbryllande ord.

Det är ett problem jag har just nu - det verkar finnas så mycket att ta reda på att jag inte riktigt vet var jag ska börja och då blir de här typerna av böcker ett sätt att göra just det, börja. För att sedan vara lite mer informerad om vart jag bör gå vidare.

Inför Den Stora Sökningen

2011-04-15T17:27:00.006+02:00

Det faller sig ganska naturligt att mina första månader som doktorand handlar om att söka information. Jag har flyttat min arbetsplats från Sweco, Malmökontoret och kollegorna där till Institutionen för Arkitektur på Chalmers. Ny stad och nytt boende. Jag har letat närmaste stället att handla mat, bästa spårvagnen hit eller dit och på Chalmers lär jag mig hitta till lunchställen, viktiga personer, förråd och salar. I min nya roll försöker jag finna information om vad det innebär att vara doktorand, jag leter formuleringar, databaser och frågeställningar så att jag kan påbörja Den Stora Sökningen. Och det är så litet jag vet och så mycket att orientera sig om och fördjupa sig i. Men det är ju därför jag är här, för att göra just detta. För att få stöd har jag gått en kurs, Att söka vetenskaplig information, på Malmö Högskola. Det gick flera liknande kurser i Göteborg, men alla krockade med andra saker jag hade inbokat och jag är inte nödbedd att åka till Skåne. Kursen har varit mycket nyttig och givit mig beredskap och verktyg för att ge mig i kast med att börja söka strategiskt. Ibland löser det sig dock av sig själv utan strategi. Igår var jag på ett intressant seminarium om Design management på Handelshögskolan och hörde Mary Jo Hatch föreläsa. Hon presenterades av en studenterna som den enda som skrivit en riktig läsvärd bok om organisationsteori. Om Mary Jo Hatch skriver hälften så underhållande som hon pratar vore en sådan bok precis vad jag letar efter. Jag hittade en inledande skrift på Bokus och låter detta blir min introduktion till organisationsteori. Organizations - A Very Short Introduction, av Mary Jo Hatch, som förutom att vara etnolog och gästprofessor på Handelshögskolan i Göteborg också är konstnär och målat tavlan på bokens framsida.

Nystart!

2011-04-15T16:32:00.004+02:00

Det är nästan två år sedan det senaste inlägget och jag antar att bloggandet har sina faser och annat har sina. Emellanåt har jag faktiskt proffsbloggat, eller vad man kan kalla det när man bloggar på jobbet. Men nu stundar måhända andra tider. Det är i vilket fall som helst andra tider för mig. Jag har fått förmånen att fördjupa mig i dialogmetoder och brukarsamverkan i en industridoktorandtjänst på Chalmers. Så nu ändrar jag min ingång från att skriva ingenting här till att låta [ squinch ] få vara min forskarblogg. Jag har hört att moderna forskare har det nuförtiden (ordet forskarblogg får t ex 32 500 träffar när man googlar det). Men det är naturligtvis inte (enbart) därför jag gör det, utan för att man som forskarstuderande ständigt upptäcker nya saker och för att skrivandet om det man gör utgör en viktig del av själva forskandet. Själva grundbegreppen blogg kommer ju från web log, en webb-baserad förteckning av händelser. Så för min egen skull och för den som behagar läsa: I give to you - [ squinch ] - en forskarblogg!

Om den svåra konsten att skriva informativa skyltar

2009-05-06T18:30:00.001+02:00

Och att korrekturläsa dem...

Stor och liten

2009-04-16T23:11:00.003+02:00

Två gånger i veckan kommer färjan in och lägger till i bassängen bakom jobbet. Sedan får den backa ut, rakt mot husen i det nya området Dockan till vänster, den har just vänt för att bege sig ut mot det öppna vattnet igen. När färjan backar rakt mot deras fönster är den säkert två våningar högre än husen. De boende i Dockan försöker stoppa färjetrafiken. De vill bo vid havet utan stora båtar.

Solsöndag

2009-04-06T18:01:00.002+02:00

Blått som man blir glad i själen av. Gamla kyrkogården vid Gustav Adolfs Torg.

Vad är det som är stort och grönt

2009-03-31T22:45:00.004+02:00

och ligger på rad i vårsolen?

Klockspel och drömskt hus

2009-03-13T18:23:00.004+01:00

Det här huset läste jag först om i Architectural Review under en fikapaus. Den fick mina kollegor att nästan kivas om tidskriften. Det är något med den här idén som påminner oss om hur fantastiska idéer kan vara om man får chans att genomföra dem. Och flera av oss har nog lekt med just den här tanken.

Sedan hittade någon Wallpapers video om huset på You Tube...

Titta, dröm och njut!

Kalmar fick en släng av skeden

2009-03-13T18:07:00.002+01:00

Den tidiga skeden. Eller sleven. I vilket fall. Under hösten har vi jobbat med Designdialoger och medborgarinflytande i utvecklingen av en stadsdel med svag identitet och dåligt rykte i Kalmar. Detta är första gången metoden testats i stadsbyggnadssammanhang och vi har lagt mycket tid på att utveckla och anpassa verktygen. Det har varit mycket spännande och lärorikt och återigen har människor överraskat oss genom att vara både klokare och och oklokare än vad vi förväntat oss...

I ett försök att hitta nya vägar att kommunicera och diskutera en planprocess skapades en blogg, som under en tid låg under undertecknads ansvar. Försöket lyckades väl inte helt, delvis på grund av tidsbrist, delvis på grund av otydlig ansvarsfördelning, men jag kan rekommendera de inlägg som redovisar några av de vykort workshopdeltagarna skrev från Norrliden Strand 25 år fram i tiden...

Första besöket ägde rum i juni och vi passade på att gå en promenad i den ljumma junikvällen.

(Vilket både känns och är fjärran när eftersom jag just nu sitter på ett tåg på väg upp mot Stockholm och den enda sträcka som inte visat någon snö alls var den mellan Malmö och Lund - och då snöade det ändå i Malmö igår)

Naturligtvis tog vi en tur förbi slottet och den då alldeles nyligen färdigställda konsthallen av Tham Videgård & Hansson.

Workshopsvy

2009-02-26T17:25:00.005+01:00

Senaste workshopen äger rum på bekvämt avstånd från kontoret.

Logistiken blir enklare, tågresorna mycket kortare och utsikten från toaletten är betydligt bättre än på många andra ställen jag varit på:

Allhelgonakyrkan stod klar 1891 och varenda gång jag är där inne kan jag inte låta blir att föreställa mig att hela interiören faktiskt skulle kunna vara gjord av choklad...

Ribershus busshållplats 8.47

2008-10-08T14:00:00.002+02:00

Plötsligt var det höst i Västra innerstan. Det nyper lite i kinderna en del mornar, men ofta lyser solen.

Glaslycka

2008-07-10T16:47:00.003+02:00

I ett bostadhus i sydvästra Berlin bor M&H. För att komma till deras takvåning får man traska upp trappa efter trappa. Men trapphuset har fina fönster som på sina ställen har kvar den äldre blyspröjsningnen med färgat glas.

På ett ställe har en ruta vid något tillfälle gått sönder och istället för att bara ersätta den med nytt glas har glasmästaren valt att göra något alldeles extra av det. Sånt gillar jag - en olycka har blivit lycka!

Vindlande svindlande

2008-07-08T14:17:00.003+02:00

Det här är semesterplanerna. Kors och tvärs och runt. Och snabbbt ska det gå. En enda lång vattenrutschbana. Och sen vila i bassängen.

Eller ens huvud när man planerar hösten och hur det ska gå att kombinera alla projekt och transporterna dem emellan. Fem orter. 28 möten. 16 veckor. Kunde jag inte få min egen vattenrutschbana? Så landar jag i akutmottagningarna med ett plask!

Eller det mesta intressanta rummet på ett stort sjukhus. Rörpostcentralen! Studiebesöket här var fantastiskt. Där kommer något! Var? Redan borta. Där var det igen!

Förenkling

2008-07-01T09:28:00.004+02:00

Ibland framstår byggnader i plan som grafiska konstverk. De är naturligtvis inte tänkta att upplevas så, ändå lockas vi som arkitekter av planestetiken. Enorma, geometriska figurer som aldrig kan upplevas från marken eller inifrån byggnaden, framstår som ack så tilltalande när man sitter och tittar ner på dem på ett papper, eller möjligen om man vore en glada som var ute och jagade.

Likväl, här är en, i byggnadskroppar förenklad, byggnad. Snygg eller hur?

Äpplet och päronträdet

2008-06-25T13:41:00.003+02:00

Under en promenad i Berlin i helgen gick jag förbi de här. Och idag, onsdag, fick jag ännu en inbjudan om rundpingis vid Värnhem. Plötsligt kändes Berlin och Malmö mycket närmare varandra. 19.00 ikväll för den som är hågad! Värnhem alltså, inte Berlin.

Mittsommer i Berlin

2008-06-24T10:08:00.004+02:00

Molnskratt

2008-05-29T22:40:00.003+02:00

Myntat av min kollega B.

Molnskratt - det bullrande skratt min chef använder

A. när han tycker något är roligt.

B. när han inte vill svara på en fråga

C. vid inget eller båda av ovanstående

O! Oslooperan!

2008-05-14T17:08:00.003+02:00

En mycket solig dag i den norska huvudstaden för ett par veckor sedan. Här står J och jag på taket av det nya operahuset av arkitektkontoret Snöhetta. Kolla in deras bildspel över bygget!

Vi var i Oslo på vårdkonferens och fick oss en rejäl guidning av det nya sjukhuset A-hus som jag nog kommer att återkomma till.

Under ytan vid Malmö C

2008-05-14T15:20:00.009+02:00

I bortåt 10 år har man planerat för den och nu är de första bitarna nästan färdiga. Vid midsommar öppnas den nya gatan ovanpå och om två veckor släpps vattnet, som man lagt stora resurser på att pumpa undan, på igen. Vi fick komma på studiebesök på Citytunneln med kontoret. I hjälmar och västar steg vi ner i de 25 meter djupa hål som ännu inte är övertäckta.

Det här är en s.k. cut-and-cover-konstruktion. Man gräver ett hål och täcker över det igen när det är klart.

Chefen valde en lite längre rock, naturligtvis, det ska synas vem som bestämmer...

Två tunnlar har borrats från Hyllie och under Malmö för att mynna strax väster om Malmö Central. För varannan meter som blivit klar har cirkelsegement i betong satts på plats.

Det här är det sista segementet, med stora röda bokstäver har någon sprejat "der letzte" på kanten.

Efter att ha gått bredvid varandra i varsin tunnel gör spåren gemensam sak och bildar ett rum strax innan perrongen börjar.

Perrongen är 350 meter lång och förlängdes under under projektets gång, med vissa kontruktiva komplikationer som följd. Tågen har idag fler vagnar än man trodde var möjligt när man började planera.

( Vid hållplats Triangeln fanns inte möjligheten att förlänga och där kommer tågen att var längre än plattformarna. Man får gå innuti tågen för att kunna komma ut. )

Man når spåren antingen via hissar eller från en mezzaninvåning med rullband ner på plattformarna.

Ovanför tunneln pågår nu färdigställandet av de nya torg. Bilfria stråk och trappor ner mot kajkant är visionen.

En bro för bilar, cyklister och gångtrafikanter över kanalen, över tunneln. För att man faktiskt ska märka att det är en bro man kör över har murelement byggts mellan körbanorna. Manska uppleva att korsar en gräns och kör ut över kanalen, som man bara kan ana i smala slitsar mellan körbanorna. De är gjutna i cement och inklädda i granit.

Men eftersom de hamnar så nära körfälten finns risken att man ska köra på dem. Så vissa delar är stålkontstruktioner inklädda med granit. De ska ge vika om man krockar för hårt.

Gott nytt år!

2008-01-06T12:01:00.001+01:00

Fotograf: Martin Eriksson

Sagolikt

2007-12-17T13:26:00.000+01:00

Typiskt

2007-11-14T20:09:00.000+01:00

När jag först flyttade till Malmö bodde jag ett tag inte så långt från Nobeltorget. Allt som hände och som skiljde sig från vad jag var van vid i Lund blev "typiskt Malmö". En förvånansvärt stor del av dem jag kände i Malmö bodde just i mina nya kvarter där. Hörnbutikerna, gatstenarna, ja till och med sommaren kändes typiskt Malmö. Sedan hamnade jag i Rörsjöstan och Värnhem. Rörsjöstan är också typiskt Malmö i det att det är en liten enklav med särskild karaktär, att det håller på att utvecklas till något annat än vad det var. Värnhem däremot upplevde jag som ännu mer typiskt Malmö. Hattaffärer och falafelsställen blandat med sushi och bowling. Torkad frukt och bortglömda bakomkvarter.

Ett litet tag bodde jag på Ronnebygatan i vad som nog räknas till västra sorgenfri, i ett hyreshus som ingen verkade bry sig om. Där lagades flaggande plastmattor med nubb och dörrhandtagen lossnade när man försökte stänga dörren. Det här kändes nästan inte som Sverige, tänkte jag. Skulle väl vara Malmö då. Men typiskt? Jo kanske.
När jag bodde mittemellan Möllevångstorget och Triangeln befann jag mig verkligen i händelsernas centrum. Barer, konserter och andra evenemang skedde precis runt (eller på!) hörnet. En natt hörde vi två tjejer springa ikapp någon som tagit deras väska och en taxichaufför kom till deras undsättning, folk ropade saker från balkongen. Sen kom polisen. Nedanför vårt sovrumsfönster. Sånt hände aldrig i Lund. Typiskt Malmö.

Nu bekantar jag mig med Slottstaden, mina nya kvarter. Käppastaden. Jo, det är mycket folk med käpp. Folk med käpp eller folk med hund. Här är begravningsbyråer och blomsteraffärer och träd på gatorna. Mycket folk ute och rör sig, stiliga hus, saker runt hörnet. Slottstaden känns också som typiskt Malmö!

Men så hittade jag det här. Det här är väl ändå typiskt Malmö? I vilket fall som helst är det en oemotståndlig blogg.

Kan det vara så att jakten efter typiskheter har en inbyggd förväntan att bli emotsagd - nej, nej, det här är typiskt? Och det här?

Vad är typiskt Malmö?

Frid i sinnet

2007-11-01T22:05:00.000+01:00

Jag ska flytta på lördag (igen) och fick nycklarna idag. För att i lugn och ro känna in min nya lya köpte jag en Snickers och begav mig dit. När jag skulle sätta nycklarna i låset la jag märke till att det stod fel namn på dörren, varken mitt eller den förre ägarens utan Frid (som ingen av oss heter). Hade jag gått in i fel hus? Jag gick tillbaka till porten, den var rätt, det var rätt namn på listan där. Då slog det mig - det var en hälsning från någon i huset, någon som sköter namnen. En välkomsthälsning. Måhända en grannes förmaning? För alla andra som som passerade dörren skulle det vara ett namn på den som bodde där, likt jag nyss tolkat det, men för den som satt dit det, och för mig var det ju uppenbart inte det.

Mina nycklar passade. Och jag kände mig välkommen.

Opåtittad

2007-10-26T15:39:00.000+02:00

Till skillnad från påtittad, alltså.

Mer Chicago

2007-10-14T21:02:00.000+02:00

Utsikt från Sears Tower, högsta byggnaden i Chicago (och under flera år den högsta i världen). De andra skyskraporna bli små i jämförelse, utom möjligen, Hancock building, strax till vänster om mitten. Där slutade dagen, med drinkar (en Skyscraper, naturligtvis) och det obligatoriska besöket på damtoaletten med stadens bästa utsikt.

Chicago

2007-10-12T15:44:00.000+02:00

På Coop vid Värnhem

2007-09-16T09:42:00.000+02:00

...finns det någon som har haft roligt. Eller är helt omedveten om att det är roligt.

Södertälje nästa!

2007-08-31T11:21:00.000+02:00

Jag har börjat jobba med Södertälje sjukhus och akutmottagningen där. Resultatet av våra workshops brukar slås in i brunt papper med ett snöre runt och transporteras hem på tåget för att noggrannare granskas, analyseras och protokollföras. Något direkt paketpapper fanns inte att tillgå den här gången. Istället slogs allt in i det där frasiga gråa pappret som man lägger på britsar. Syns den lite glänsande textiltejpen också?

Och den lite knottriga finishen kommer från regnet i Malmö...

Blåsigt

2007-08-27T15:26:00.000+02:00

Vart vill du åka?

2007-08-22T22:45:00.001+02:00

Prisad!

2007-08-21T16:53:00.000+02:00

Projektet som mitt exjobb var en del av, Lidarebackens jordhus, har fått Halmstads byggnadskontors arkitekturpris 2007.
Jag fick nys om det när en reporter på GP ringde mig för att höra om jag ansåg jordhusbyggande vara en trend. Priset visade sig dock först inte inkludera mig utan bara byggherre, arkitekt och markägare. Efter samtal med mina förtrogna på kommunen bad de om ursäkt och jag står nu som Ansvarig för plankonceptet och är offentligen inbjuden till prisutdelningen på Stadens dag till helgen.

Förra året fick Schmidt Hammer Lassens bibliotek priset. Trevligt sällskap.

Törn sumpladan

2007-08-20T13:06:00.000+02:00

...stod det på kaffeautomaten när jag försökte trycka fram en Latte Macchiato.
Hur blir det så här?. Det går ju bevisligen att använda bokstaven m i det ena ordet, var för inte i det andra? Och bokstaven ö går bra, men inte å?
Har maskinen programmerats av någon som inte är bevandrad i det svenska språket och bara haft en slarvigt hopskriven lapp om vad det ska stå?

Dagens Word

2007-08-09T08:57:00.000+02:00

Microsoft Words ordlistas vägar äro outgrundliga.

Sillhövda har en kyrka som i text benämns Sillhövdas kyrka.

Word understryker frågande ordet Sillhövdas och undrar om jag möjligen kan mena sillhövdats.

Jag står sillhövdat oförstående.

Inspiration

2007-08-07T22:22:00.001+02:00

De här balkongerna gör mig sugen på att plocka blåbär...

Pingis vid Värnhem

2007-07-19T10:31:00.001+02:00

Det var en gång en arkitektstudent som åkte till Berlin och förälskade sig i utomhuspingpong.

Med Berlin som förebild föreslog man för Malmö stad att det vore en god idé att sätta upp pingisbord på offentliga platser i här också.
Ett första bord är nu uppsatt vid Kungsgatans ena ände, vid Värnhemstorget. Det är designat av två av mina vänner, Anders Eriksson och Anna Modin, initiativtagare bakom projektet. De hävdar att pingpong gör världen bättre. I sin övertalande folder, den som skickades till Malmö stad, skriver de bl a:

Efter över 20 år av frostiga förbindelser mellan Kina och USA - mitt under brinnande Vietnamkrig skickade Kina en mycket oväntad pingisinvitation till USA. Inbjudan accepterades och i april 1971 besökte 15 amerikanska pingisspelare och tre journalister Kina för några uppvisningsmatcher och tillhörande besök i Peking och den kinesiska muren. De var de första amerikaner som besökte Kina sedan Mao Zedong kom till makten 1949. Pingisresan var en triumf och banade väg för president Nixons historiska besök hos Mao året efter. Aldrig har en sporthändelse spelat en så avgörande för internationell diplomati.

Om man inte har någon att spela med kan man dyka upp en tisdag 18.30 och spela rundpingis med andra som samlats. Senast jag var där var vi åtta stycken. I brist på racket till alla användes både små skärbrädor och en bok om trädgårsstäder. Vid nästa IKEA-besök ska jag köpa ett pinpongset med två racket för 49 kr.

Den delen av parken som bordet står i har, likt flera delar av Värnhemstorget, varit lite av en överbliven plats, vanligtvis befolkad av folk som inte har någon annanstans att vara. Det är en plats man passerar på väg hem elller på väg till buss och Hemköp. Med pingisbordet får den en ny använding och blir ett välbehövligt tillägg till parkens övriga karaktärer. Gräset är redan slitet vid spelarnas sidor och det är inte bara tisdagsrundpingisens förtjänst!
Här är Anna och Anders folder. De hälsar att om ni tycker att det är en bra idé, skicka ett mejl till Malmö stad och berätta det ,så kanske det blir fler pingpongbord. Ge gärna förslag på fler platser där det skulle passa.

Roskilde Light

2007-07-10T16:11:00.001+02:00

Som en utrikeskorrespondent står jag här mitt i stridens hetta på Roskildefestivalen 2007. Blött hade det varit, men regnet slutade under fredagen och under lördagen och söndagen var det uppehåll. Festivalledningen hade jobbat hårt på att skapa torrare platser, pumpat bort regnvatten, brett ut stora mängder flis så när jag som "light-besökare" kom på söndagen tyckte jag inte att det var särskilt farligt alls. Det var bara på sina ställen det såg ut så här. Fast jag tror bara att vi såg 4-5 stycken med andra skodon än gummistövlar.

Solen sken och värmde, konserterna och människorna var många och humöret var det inget fel på.

Gruppen Tunng tackar för applåderna.

Tusentals människor försöker vara snygga i gummistövlar. Under konserten med Wilco.
Timbuktukonserten är över och de som struntar i Basement Jaxx köar för att köpa biljett till festivaltåget som tar en direkt till Köpenhamn. Sällan har så många människor varit så leriga och på samma tåg som jag.

Vänner

2007-07-03T20:59:00.001+02:00

Det är något särskilt med GB-gubben, även om han inte ser likadan ut som han gjorde när man var liten. Men sällan har han varit så glad som i lördags natt. Han hade liksom jag varit ute med några
polare när vi
stötte på varandra i ett gathörn. En del av hans sällskap hade just gått hem för kvällen, men de var två trogna glassgubbar kvar och de berättade att de haft en mycket fin dag och kväll och att natten bara precis hade börjat. Vi fick oss varsin kram och sen försvann de bort i riktning mot ölcaféet.
Nån som sett dem sen dess?

Enighet

2007-07-01T10:22:00.000+02:00

I alla fall en gemensam port.

På väg till våfflor

2007-06-29T00:32:00.001+02:00

Hej Pappa!

2007-06-26T10:19:00.000+02:00

Från
VISS TIDARE
till
TISS VIDARE

Klaga på

2007-06-25T23:56:00.000+02:00

Det är lätt att bli trött på de som bara klagar på saker, som ser saker negativt, som retar upp sig. Det är också lätt att bli en av dem själv. Och botten, eller toppen av kedjan når man när man börjar reta sig på folk som retar sig på saker. Vart bär det sen? Jag tror jag har sett en lösning som verkar konstruktiv på något sätt.

Kära medmänniskor, vare sig ni retar er på grannen, busschauffören eller dem som skapat windows / myspace / big brother, inte får den lön / frisyr / lunch ni förtjänar / önskar / drömmer om -förena er i klagokören!

Du anmäler dig med ett mail till klaga@signal-galleri.org, dit du även skickar ditt klagomål och kontaktuppgifter. Du får ingen bekräftelse på ditt mail, utan det är bara att dyka upp på repetitionerna.
Repetitioner kommer att hållas i Mazettisalen i Mazettihuset under ledning av dirigent Mattias Leesment Bergh, som går på Musikhögskolan i Malmö och även leder körerna Cumpane i Trelleborg och Malmökören 64. Följande repetitionstider gäller:

Torsdag 2 augusti kl. 19.00 – 21.00
Måndag 6 augusti kl. 19.00 – 21.00
Torsdag 9 augusti kl. 19.00 – 21.00
Måndag 13 augusti kl. 19.00 – 21.00
Torsdag 16 augusti kl. 19.00 – 21.00

Sen blir det konsert på Malmöfestivalen!

Ortord

2007-06-21T12:26:00.000+02:00

Kristianopel var en gång en stad innan svenskarna kom och avskaffade den. År 2000 hade samhället 80 invånare. Det känns inte helt rätt att kalla samhället för by, men det är väl ändå ingen tätort? Vad kallar man ett mindre samhälle i formell text?

Efter att ha gått till botten med frågan kan jag nu med SCB:s defintion, lite stolt, förklara att Kristianopel är en s m å o r t.

En småort är alltså ett samhälle med 50-199 invånare såvida avståndet mellan husen inte övertiger 150 m.

Från 200 invånare och uppåt kallas det för tätort under förutsättning att det inte är mer än 200 meter mellan husen.

Och glesbygd är det bara på ett par ställen i Sverige (endast en mindre del av Småland, Öland, Gotland, västra Svealand , bitar av Roslagen och Bergslagen och större delen av Norllands inland faller inom denna definition) där det är mer än 45 minuters bilresa till närmsta tätort med över 3000 invånare.

Jag är glad att vi redde ut det här.

Bilder tagna från Kristianopels kyrka i mars i år.

Koloni kolonååh kolonoj

2007-06-18T23:28:00.001+02:00

Det började som en liten tanke, ett par drömmar framför datorn, och det är fortfarande bara en tanke, men en tanke jag gillar. Det vore trevligt med en kolonilott.

Det resulterade i dag i en cykelutflykt för att spana in några av Malmös kolonilottsområden. Men det blev så mycket mer. Det blev en upptäcktsfärd i Malmös utmarker, av malmöfält, solnedgångar och folk som klippte häckar, av nya bostadsområden, av gamla, av grusiga vägar, alléer och böljande åkermark. Mycket av sånt jag inte trodde fanns där, så nära. Lite som med koloniområdena som jag heller aldrig begripit mig på, eller ens noterat, ibland. Den där koncentrerade idyllen som stundtals tippar över i pedantiska gräsmattor, ibland åt andra hållet, i flagande färg, förfall och buskar som växer så man inte kan öppna grinden.Susanna var min fötjusande vapendragare och vi båda verkade svältfödda på lantlighet när vi inte kunde låta bli att ta en bild av vallmofältet. Sedan promenerade vi runt och "ååh"-ade och "ojj"-ade och namedroppade botaniska namn allt vi kunde.
Jägershill ligger närmare och är mer småskaligt, Almåsa på behörigt avstånd från stan, rakare vägare, större hus, större tomter och mer uppvuxet. Där kändes det nästan som om huset var det allra viktigaste. Prunkande potatisland (jo, den blommar nu) fanns knappast där, det var mer en syn från Jägershill.

Bilderna är båda från Jägershill, båda tomterna är till salu. Det röda med mycket blommor, det vita har en stor fin vinbärsbuske. Båda har äppelträd.
Koloniträdgårdar ligger tydligen på gator med inspirerande namn som Violgången, Azaleagränd, Blåsippevägen, och Campanulagatan. Och jag tror Susanna blev rätt sugen hon också.

Landsvägsbuss

2007-06-14T23:28:00.000+02:00

Eller förrförrförrgårdagens ord.
Vad är det egentligen som skiljer en landsvägsbuss från en annan buss? Är andra bussar typiska stadsbussar? När vi på tåget mot Stockholm hör att resande mot Nyköping är tvungna att ta landsvägsbuss från Norrköping, småler vi lite åt ordet i vårt aircon-lokaltåg, jag och systern. Landsvägsbuss känns som ett gammalmodigt ord. Som Edvard Persson, som något stillsamt sommar och gräs vajande för vinden vid vägkanten. Men ändå ett behagligt ord. Betydligt mer förtroendeingivande än många andra resmedel.
Det var elfel i Nyköping så resten av tåget fick ta omvägen via Katrineholm. Om det nu inte hade varit så att det brann nånstans utanför Katrineholm. Passagerare från ett helt tåg lämnar de svala vagnarna och beger sig ut i den sommarvärme de flesta av oss upplevde den senaste helgen.
Just det, vi var hänvisade till landsvägsbuss.

Nybyggt

2007-06-12T13:49:00.000+02:00

Med två veckors mellanrum har utsikten från worskhoppandet i Marmorsalen i Locums lokaler vuxit fram. Grävskopor har bytts ut mot avtäckta lekredskap och nu är det inflyttat. Nyréns har ritat bostadshuset som får väldigt nära till sitt sjukhus.

Flyttchock!

2007-06-07T14:22:00.000+02:00

Det går alltid åt fler lådor än man tror.

Vinden ligger många fler trappor upp än man föreställer sig.

Och ens vänner är starkare och envisare än man hade vågat hoppas.

Tack Åsa, Martin, Christian, Neal och Victoria!

Bruno

2007-05-31T14:12:00.000+02:00

Metro brukar ha en liten ruta med statistik längst ner till vänster på framsidan. Ofta är det konstigt ställda frågor och fula, fördomsfulla bilder och man vill, som alltid när det handlar om statistik, veta mer om sammanhanget frågan ställts i.

Dagens Metro Statistik visar topplistan över mest sökta kändisbilder på sökmotorn sesam.se.

Listan är som följer:

2. Ola Salo

Inte bara blev jag väldigt förvånad över att Pernilla Wahlgren lyckas få fler sökningar än Paris Hilton, på sjätte plats kommer helt oväntat en helt annan sorts kändis. Som arkitekt och formgivare sticker han ut lite bland skådespelerskor, artister och eh, jag vet inte vad jag ska kalla Paris, kändisar, rätt och slätt?

Dessutom noterade jag att inte mindre än två smålänningar kvalat sig in på listan.

En kollega försökte hävda att det nog inte var han, att jag nog missat någon nykänd dokusåpa-kändis som lagade mat av skrot på nån kabelkanal.

Tråkigt nog beror listans förvånande sammansättning antagligen på en missuppfattning från Metros sida. Listan visar förmodligen de sex senast gjorda sökningarna på sesam.se vid ett specifikt tillfälle, vilket inte gör sig särskilt bra på framsidan på en daglig gratistidning.

Man använder det språk man har

2007-05-29T16:36:00.000+02:00

"Det sitter som ett bråck på fasad"
Sagt för att beskriva ett litet, utbyggt, glasat byggnadsparti av en workshopdeltagare i projektet om ny operationsavdelning på Södersjukhuset.

Stormgrav

2007-05-28T10:33:00.000+02:00

Ni har väl tid fem minuter, för en liten överraskning? säger Anders på vägen hem och svänger av från Tjurkös smala skärgårdsväg på en ännu mindre grusväg eftersom vi andra naturligtvis nickar uppmuntrande. Där, ett par hundra meter från vägen, ligger oväntat ett stort område där marken, likt en vallgrav, är urhuggen. En stormgrav, berättar Anders. På Tjurkö -Stenhuggarön i Blekinge, den yttersta av tre där de båda andra är Sturkö och Senoren (känd för sina jordgubbar och potatis), har mycket av livet cirkulerat kring sten. På den tiden när lösdriveri var straffbart skickades lösdrivarna till huggeriet för att få nått vettigt att göra. Med sin placering i Blekinge skärgård blev Tjurkö (och många andra öar) också en strategisk plats för Försvaret. För att lura fienden höggs breda vägar ut i berget. De var plana och den enklaste vägen att ta sig fram, vilket skulle leda fienden in i dem. Men gömda bakom skottgluggar, kamouflerade i landskapet, fanns blekingeborna beredda.

Glas

2007-05-25T14:33:00.000+02:00

I Tjurkö Kyrka försökte jag fånga fönsterglasets kaleidoskopiska effekter på bild.

Vad har hänt här?

2007-05-23T18:06:00.000+02:00

Ännu en hiss

2007-05-21T12:58:00.000+02:00

Kanske är det för att jag idag också läst den här posten om gömda rum och våningar i NY i kombination med att jag just stött på begreppet Paternoster-hiss som gör att det tilltalar mig så. Jag har aldrig sett någon på riktigt, men de lär finnas i en del hus i Sverige. En mänsklig mathiss? Lite fascinerande, lite skrämmande och helt omodernt? Läs mer om paternoster-hissar här eller här, varifrån bilden är tagen. Med en sådan hiss måste man ju kunna komma åt en byggnads alla lönnutrymmen, lite som om I huvudet på John Malkovich möter C S Lewis.

En gång var jag på ett studiebesök på Kungliga Slottet i Stockholm. Där hade praktikanterna hos slottsarkitekten just hittat ett par rum som inte fanns på några ritningar, inuti en tjock mur i källaren.

Eller i höstas när vi höll på och inventerade ett skruttigt hus från mitten av 1800-talet, fullpackat med undanskuffade möbler och flagnande 70-talstapeter, och plötsligt kommer in i ett rum där någon uppenbarligen hade replokal.

Av hissar jag mött

2007-05-15T23:19:00.000+02:00

var det här den hemligaste...

Gick förbi det här

2007-05-12T00:59:00.000+02:00

SCREENCRAP

2007-05-10T16:57:00.000+02:00

...var vad det lät som, när vi idag lärde oss allt (känns det som) om ADT 2007 och kommandot SHRINKWRAP

Glad sås

2007-05-01T14:07:00.000+02:00

Igår var jag på Sara och Peters bröllop. Veckans soliga dagar hade lovat gott med det blev en kall dag. Aprils sista kyliga timmar kunde naturligtvis ändå inte sänka bröllopsstämningen. Och som på de flesta bröllop fanns här tal, vackra blommor, fina klänningar, uppklädda släktingar, mindre släktingar som sprang runt runt, god mat, skämtsamma citat från brudparens barndom, välkomnanden in i nya familjer samt pakter och råd från tidigare ingifta släktingar.
Fast cateringpersonalen var väl inte alltför påläst när de ängsligt undrade om jag åt bröd (ihop med förrättssalladen som var täckt med ost, den frågade de inget om. Tur att jag inte var vegan). Som den valborgsafton det var vankades det också en spontant hopsamlad manskör som sjöng såväl Vinten Ra som Glad såsom fågeln runt en liten eld ute på gården.
Sen blev det chokladfondue.
Vid middagen hamnade jag mitt emot en av slagverkarna från kortfilmen Music for one apartment and six drummers. Vilket fick mig att återkalla hur förtjust jag blev när jag först såg den. Jag tror det var som förfilm till Italienska för nybörjare. Se och njut.

Av folket - för folket

2007-04-27T15:38:00.000+02:00

Jag har för första gången varit inne i sagolika Moriskan i Folkets park. Det var stormöte för Möllevångsfestivalen. Musikarrangörer och representanter för föreningar runt Möllan samlades och planerade. På många sätt var det en rätt homogen grupp, med reggaeföreningen och hårdrocksrepresentanterna som stack ut lite. Och så en man som kom in lite sent och satte sig bakom oss andra. Han hade slips. När han senare presenterade sig passade han på att förläget be om ursäkt för detta.

Han hade slipsen för att han körde taxi och ingenting annat.

Stockholmsdag

2007-04-27T14:31:00.000+02:00

Vattenspegel utanför SÖS, en av de soligaste dagarna hittills. Så här framåt kvällen hade den annars så hektiska platsen lugnat ner sig. Till vänster byggs bostäder.

Scrum master

2007-04-24T10:19:00.000+02:00

Lättrörlig projektledare i lättrörliga processer. Snarare än att planera, dela ut och instruera arbetet verkar en scrum master genom att facilitera, coacha och leda.

Kan du tänka dig att jobba som arkitekt i Jämtland?

2007-04-19T18:02:00.000+02:00

När det är bra tider för arkitekter blir det än svårare att få folk att söka tjänster i mindre orter.
Jag minns hur vi sa till varandra, i exjobbarrummet, spekulerande hur och om vi skulle få några jobb, sen på andra sidan den där examen vi jobbade på:

-Till en tjänst på kommunen i Hultsfred är det 50 sökande. I Halmstad 75 stycken.
Och så himlade vi lite med ögonen utan att riktigt vara säkra på vad siffrorna sa oss. Var det högt eller lågt? Var det ett tecken på den vändning alla talat om de senaste åren, den vändning som aldrig tycktes komma? Sedan vi började på skolan, och för all del redan innan, hade vi fått itutat att vi gick en osäker framtid till mötes, Det var svårt att få jobb, vilket vi också själva fått erfara i våra praktikansträngningar. Vi hade tröttnat på prognoserna om att en ljusning var i antågande och skjutit problemen och oron på framtiden. Men nu var vi ju nästan där.
När jag som nybliven arkitektstudent och medlem i facket räknade de publicerade jobbannonserna (1999) var de 4-5 stycken(1). För drygt ett år sedan var de 25 st och vissa månader sedan dess har antalet legat närmare 40 st. I Stockholm är arbetslösheten bland Sveriges Arkitekters medlemmar 1,6 %, i Skåne 2,2 %, bara snäppet lägre än riksgenomsnittet. Med såna siffror är det arbetsgivarna som ska oroa sig och det är inte förvånande att plötsligt få personlig post från Östersunds kommun med frågan:

-Kan du tänka dig att jobba som arkitekt i Jämtland?

Två broschyrer i färg lockar med bilder på vintersport, liftar, Frösö, BASE-hoppning, älgar och vyer som andas Peterson-Berger. Och så jobb på kommunen i Åre respektive Östersund, naturligtvis.
-Åre- den lilla kommunen med storstadspuls!
Kring fikabordet på jobbet står det klart att vi alla fått samma fråga.
Hoppas innerligt att de lyckas.

(1). En gång försökte jag förklara situationen för ett par av mina vänner som utbildat sig inom humaniora. Jag hann inte längre än till att nämna 4-5 annonser i månaden innan effekten kom. Men suset av folk som drog efter andan berodde inte på att siffran var låg. I deras ögon var den hög eller i allfall riktigt skaplig. Funnes det ständigt den mängden annonser som efterfrågade deras kompetenser hade de varit glada. Det var nästan så jag skämdes.

Bild över Östersund, från Institutet för tillväxtpolitiska studiers hemsida.

Ont om plats

2007-04-18T21:22:00.000+02:00

En gammal bild, tagen på en studieresa i London för ett par år sedan. Bilden är tagen utifrån en korridor och på vardera sidan om trappan går dörrar in till rum. Jag har bestämt för mig att det var nån form av juridisk byggnad.

Möhippa

2007-04-15T00:16:00.000+02:00

Fotograf: Sara, the bride to be

Påskpyssel

2007-04-10T17:26:00.000+02:00

Workshop på akuten

2007-04-10T17:25:00.001+02:00

Jag har en massa problem med att bilder inte visas, nu har jag minskat deras storlek rejält, hoppas det går bättre.

Nånstans mitt emellan värdeskapande tid, triage, och förkortningar som IVA, AVA och DVA bedriver vi våra brukardesigndialog-workshops om framtida om- och tillbyggnader på två större akutmottagningar. Workshop 1 blir en sammanställning av allas synpunkter på saker som fungerar bra och saker som fungerar dåligt, förslag på förbättringar och diskussioner om vad som är viktigast. I nästa Workshop arbetas det med flöden och vilka kvaliteter verksamheten ska representera. Bilder får symbolisera aktviteter och upplevelser och placeras ut i fiktiva rum som byggs upp i datorn. Här är exempel på några av de bilder som används.

Sedan, i Workshop 3, närmar man sig det konkreta och på en spelplan med färgade brickor bygger man upp lokalen utan att bry sig om var nuvarande väggar och funktioner finns. Panduro har just berikat vårt workshopkit med runda skumcirklar; "Funky Foam". De luktar lite konstigt, enligt utsago som alldeles nya golfbollar. Själv tycker jag deras lukt påminner om nåt godis jag åt för länge länge sen.

Inför den avslutande workshopen har vi, arkitekterna, gjort två synteser av projektgruppens idéer, konkreta planer som nu ska diskuteras fram till en lösning att gå vidare med.

Det här är en beskrivning av arbetsmetoden Designdialoger i tidiga skeden som min kollega Peter arbetat fram (och disputerade i 2004). Den går ut på att vi får en större inblick i verksamheten vi ska jobba med genom designworkshops med verksamhetens anställda. Genom att de får beskriva hur verksamheten går till i dag och hur de upplever att den kan förbättras skapas en gemensam plattform för hur arbetet med om- eller nybygget ska utvecklas. Vi förstår bättre vad de pratar om och de förstår bättre vad vi pratar om. Det är i alla fall tanken.

Akuten och flygplatsen

2007-04-04T17:13:00.000+02:00

Intressant är att när man pratar om att effektivisera och förbättra förhållanden inom akuten använder man gärna liknelser med flygplan eller flygplatser. Verksamheterna verkar påminna om varandra i flera bemärkelser. En stor mängd människor ska passera. Information ska vara aktuell och kontinuerligt uppdaterad. Det kan bli snabba ändringar, förseningar och långa väntetider, vilket ännu mer kräver en enkel och tydlig information. Kommunikation och logistik inom byggnaden ska kunna fungera både som arbetsmiljö och för de tusental som varje vecka passerar igenom. Säkerheten är en viktig fråga som tack och lov ännu inte innebär att patienters bagage scannas med vätskor i plastpåsar. Röntgas gör det ändå på akuten. Material och utrustning ska finnas nära tillhands och vara påfylld. Gärna i små plomberade vagnar med hjul. I ett önskemål om hur undersökningsrummen ska utrustas förslås att utrustningen ska vara väggfast eller tak- eller vägghängd, så att man lätt kan dra ner exempelvis en syrgasmask när det behövs.
Väntetider är ett stort problem inom akutsjukvården idag. Målet är att ingen ska behöva vänta mer än 4 timmar, men det dubbla är inget ovanligt. I väntrummet har man ingen aning om var man befinner sig i kön, man vet inte hur lång tid man har kvar att vänta eller om man kanske har glömts bort. Dyker det upp patienter i livshotande tillstånd flyttas de främst i kön och väntetiden för de övriga förlängs ytterligare. Hur bra vore det inte om ens namn (eller könummer) fanns på en stor upplyst skärm där man liksom planen på en flygplats kan följa sin platsfå en preliminär tidpunkt eller en kommentar som ”DELAYED” eller ”GO TO GATE”?

När allt ens bagage är incheckat, ens handbagage säkerhetskollat, man har druckit sin dyra latte med croissant, rullat runt och ögonshoppat och slutligen nått sin gate, slår man sig ner med en dagstidning i en Exit Lounge där man kan sitta tills det är dags att borda planet. Där är man inte i vägen för någon.
Flöden inom akutmottagningar skulle behöva något liknande. Utskrivna patienter i väntan på bårtaxi eller färdtjänst ska slippa trängas med den hop som sitter i väntrummet och ännu inte har påbörjat sin färd genom vården. En akutens exit lounge efterlyses av en lokal projektledare.
I Utbildningsradions Designkontoret (vars programserie gick att beställa, fast bara på VHS, progressivt UR!) som sändes under 2006 och i repris under 2007 föreslås varje patient få ett litet välkomstpaket med information om hur akuten fungerar, hörlurar, en kudde, en filt mm (precis som i business class).

Vårsol

2007-03-27T13:39:00.000+02:00

När solen skiner som den gör idag blir man glad. Vi är så mottagliga för lite sol så här års. Världen blir lite vackare. Till och med annars fula miljöer framstår som trevligare med lite vårsol. Solbelyst skräp blir nästan charmigt. Ett litet tag till. Innan vi och våra sinnen hunnit vänja oss vid ljuset och ser att det belyser just skräpet. Och skräpet ser ännu skräpigare ut än det gjorde från början.

Kristianopels kyrka

2007-03-22T11:00:00.000+01:00

Kristianopels kyrka har en annorlunda kormålning.

Berlin

2007-03-18T13:28:00.000+01:00

Vy från Hannes och Magdas lägenhetsfönster i Berlin.

Hus-såpa

2007-03-15T16:19:00.000+01:00

Den dagliga hussåpan för tillfället är House MD. Hus i samma bemärkelse som i husläkare eller husgud. Och allt det här var inte menat att vara arkitektigt ordvitsigt från början, det bara föll sig så...
House är en tvserie om en grupp läkare som i varje avsnitt tar sig an ett medicinskt mysterium. Dr Gregory House, spelad av Hugh Laurie, är karaktären framför de andra. Att Laurie är britt kan man inte ana om man inte redan vet. Dr House ödslar inga vänligheter, är cynisk, asocial och hävdar att alla ljuger, särskilt patienter. Sakta växer ändå sympatierna med karaktären. Eller som en av de andra läkarna en gång säger: Du gör inte saker för att vara snäll eller för att man ska. Utan för att det är rätt.

En avskald scenografi med mycket glas och suggestiva färgåtergivningar förstärker House-världen. Och i sjukhusets matsal hänger Kartell-lampan Icon, i orange. Precis som i vårt vardagsrum!

Är det månne att jag jobbar så mycket med akutmottagningar som gör mig extra engagerad i såna här serier? Nåväl, igår refererade i alla fall arbetsgruppen på Mölndals Akutmottagning till serien. "Såna persienner som de har i Doktor House". Bra, då kan jag med gott samvete se en säsong till.

Fram med fältkikaren

2007-03-14T11:01:00.000+01:00

Apropå konsulter, om du nån gång har undrat över vad det är du ser på natthimlen ska du definitivt gå in här. Till skillnad från sidans skandinaviska grannar (.dk och .no) presenteras här tecken av ett helt annat slag. Astronomen, tillika min morbror, Staffan Söderhjelm förklarar hur du ska hitta till pågående himlafenomen. I mars har man faktiskt möjlighet att se både Venus, Saturnus och Jupiter.

Bild och text från Astrokonsult.se berättar om stjärnan Spica nära till höger om månskäran på morgonen den 28 november 2005. Nere till vänster (över grannhusets tak) syns också planeten Jupiter.

Konsultbranschen

2007-03-13T15:18:00.000+01:00

Vi är konsulter. Inom teknik, miljö och arkitetkur, heter det.
W på jobbet tillhör de som varit med länge i branschen. Han berättade hur han en gång i tiden blev utsedd till konsult av chefen. Det var nämligen bara konsulten som fick skriva under ritningar. Konsulten hade dessutom 4 semesterdagar mer och 2500 kr i utblidningsmedel lades undan varje år, för att användas till kurser, litteratur och studieresor.
Konsulten var den fina titeln. Man kunde vara överkonsult också. Lite som konsul.
Generalkonsult vore fint. Det hade nog beställaren gillat.

Det är något skönt allmänt över ordet. Konsulten dyker upp som räddaren i nöden. Att konsulter sen har rykte om sig att krångla till saker och ta betalt för det är nog bara rättvist. Man kan alltid skylla på konstulten.

Smog

2007-03-13T12:24:00.000+01:00

Solen skiner, men det ser ut så här vid lunchtid nere vi hamnen. Vårdis, småler en del. Damm från citytunneln, hävdar nån annan. Man brukar kunna se järnvägsstationen i den här vyn.

Och åt ett annat håll kan man se högskolan Orkanen. I vanliga fall då.

Tarmsköljning

2007-03-09T13:37:00.000+01:00

Tarmsköljning på lördag innebär att ikväll ska det bara drickas örtte. Och möjligen ätas nån frukt. Jag är glad att morgondagens övningar inte gäller mig. Frukt och te kan jag ha trevligt med ändå.

Parkour och hosta

2007-03-02T20:23:00.000+01:00

Medan det risslar, rosslar och rasslar i mina luftvägar drömmer jag om allt jag inte orkar när jag är sjuk. Efter en dokumentär på TV, Jump Britain, drömmer jag om Parkour. Ni har säkert sett det i Lätta- eller Nikereklamen. Extremsporten som innebär att på smidigaste sätt ta sig från en punkt till en annan, vare sig det är ett staket, ett hus eller en stad i vägen. Flödet. Att se arkitektur som något mer, hus som möbler, som strukturer av något annat, något att besegra. Parkour verkar vara mer än en sport. En konstform. Vem som helst kan börja, säger en av killarna i reportaget. Du bara står här och hoppar dit - så har du börjat! Det finns en mentalitet som handlar om att inte vara rädd för motgångar, övervinna hinder, nästan säga emot tyngdlagen.
Jag såg en annan dokumentär nån vecka innan, om katter, och likheterna är påtagliga. Sprången, hoppen, förmågan att ta sig uppför vertikala ytor. Slow motion-bilderna genom hoppen. Det finns till och med ett hopp i parkour som kallas för katthopp. Man är Bagheera på språng genom djungeln - Jag skull aldrig ha lämnat honom ensam! - fast det är ingen djungel, det är en betongförort, milleniumdomen eller Lasduns Royal National Theatre.

Utövare av Parkour kallas traceurer. Det hela uppstod i den franska förorten Lisse. Två av förgrundsfigurerna då, såväl som idag, är David Belle och Sebastien Foucan. (Och för ett ögonblick hör jag Catastrophe Waitress) Jag vill vara stark och smidig som en katt och röra mig över stadens hustak, hoppa mellan lyftkranar som James Bond. Glida runt hörn. Sväva över staden.
Inte sitta i en soffa och hosta.

Ab-Norm

2007-02-27T12:15:00.000+01:00

Camilla Andersson, som jag en gång läst en termin med, i Tanzania, ställer ut sitt mycket intressanta examensarbete på Arkitekturmuseet i Stockholm. Hennes arbete finns att ladda ner på hemsidan. Läs hennes skriftliga presentation. Hon har som ett experiment skapat ett hyrsehus till stor del baserat på samhällsföreteelser och statistik om könsroller, skilsmässor och misshandel i hemmet. Bygger vi för de människor som faktiskt kommer att bebo lägenheterna eller för en påhittad norm?

Hon skriver:

Är en bostad bara en neutral behållare för vardagslivet, eller har vi som arkitekter ett större ansvar än vi tror för programmeringen av ytan?

Jag har tidigare nämnt arkitektens behov av att ladda det vi gör med symbolik och här finns mycket av den varan. Camilla beskriver nya lägenheter där singelmannens sovrum har panoramafönster (prestation) och singelkvinnans sovrumsvägg är perforerad med små peep holes (förbjudet och samtidigt tillåtet), där löneskillnader får genomslag i boendeyta och en misshandlad kvinnas fönster är avskärmade för att ingen ska förstå eller ana något. Många ställningstaganden är gjorda för att påvisa hur normativ kärnfamiljen har varit i designen av bostaden. Och hur så mycket gjorts till mannens fördel.
Det ges inga svar på frågorna, Camilla betonar att hennes arbete ska ses som en visualisering av problematiken.

Arbetsmetoden är intressant och man får lust att bygga vidare på den. Tänk om våra bostäder vore mer anpassade till det vi faktiskt gör i dem? Inte till vad en viss tids politik eller forskning kommit fram till är lämpligt. Hur fria är vi att göra som vi vill? Personligen tillbringas den största delen av min tid hemma i sängen, sovandes. Varför är det det rummet vi brytt oss minst om att ta hand om i just den här lägenheten? Behöver vi ett vardagsrum när vi har säkert tre caféer, flertalet barer, tre bingohallar och flera andra kulturinstitutioner bara ett par kvarter bort? Varför har vi inte större hallar på vintern när våra jackor tar mer plats? Eller gardiner som släpper in morgonljuset, triggade av väckarklockan? Fönster dimensionerade efter hur ofta vi tittar ut ur dem? Och varför finns det inget genomgående system för att bli av med alla sladdar? Eller röststyrda lampknappar i sovrummet?

Mulige perspektiver

2007-02-27T12:12:00.000+01:00

Förra helgen var jag på Konstmässa i Köpenhamn. Mycket tavlor. Många utställare. På det hela taget en märklig företeelse som man snabbt blev trött i huvudet av. Jag var där med mamma och Remus som ställde ut sina Tatuerade bananer.
Jag köpte en skulptur av en allvarlig ung dansk konstnär Ann Dorrit Guassora. Hon stod för några av de kanske mest arkitektoniska verken. Fotona på mitt inköp Mulige perspektiver är från hennes hemsida och gör det inte alls rättvisa. Kan ni föreställa er hur mobilen långsamt rör sig och hela tiden ändrar sig och sakta visar nya sidor av sig själv?

Än så är det långt till vår

2007-02-24T14:04:00.000+01:00

Angeläget

2007-02-21T15:26:00.000+01:00

Jag visste att det var nåt jag hade glömt, det låg bak i huvudet och skavde. "Det är nåt du måste göra"

Än är det kanske inte försent?

Cirkus

2007-02-21T11:22:00.000+01:00

Fyra månader och fem IT-nördar som bestämt sig: de skulle alla må bättre av att röra lite mer på sig och äta lite bättre. Hur ska man då gå till väga? För vissa är det självklart: man väger in sig och startar en tävling på en hemsida och fortsätter göra det man alltid annars gör: hänga på YouTube och skriva syrliga kommentarer för att psyka de medtävlande i deras ansträngningar att förvandlas från blekfeta IT-nördar till glänsande strandgudar. Och visst går det att göra ett program som automatiskt sammanställer statistiken för allihop?

Med tävlingsmoment blir bantning genast underhållning, det har inte bara en TV-kanal upptäckt. Ingredienserna är bra, skulle kunna få mången producent att skrocka:

- Dagliga "confessions" inför kameran
- En tvåbarnsfar som ”inte riktigt funderat över kost innan”
- En med bruten hand
- En före detta kampsportare
- En med bagaget fullt av ledord från Gillian McKeith, Paulún och Stenåldersdito

Och alla med övertygelsen om att just de har bäst förutsättningar att vinna tävlingen. Samt en önskan om att skapa en cirkus.

Följ den rafflande tävlingen på http://geekbeach2007.wordpress.com/

Komma hem

2007-02-19T20:47:00.000+01:00

Det är inte alla som kan komma hem till ett tapetserat trapphus. Det är inte alla som dessutom har originaltapeten från 1981 kvar.

Det här är vår tapet.

I vår trappkorridor.

Prima kvalitet.

Bloggar om arkitektur

2007-02-19T17:30:00.000+01:00

När jag först upptäckte att det fanns något som hette bloggar hittade jag inga arkitekturbloggar på svenska. Senare, när jag bestämde mig för att prova själv, var jag fortfarande ganska ensam. Sen hände någonting och jag tror det hände under hösten 2006, ganska sent. Det nästan exploderade. Idag kan man tillbringa flera timmar med att läsa om arkitektur i bloggosfären.
Man fullkomligt tävlar i att vara först om nyheter och tipsa om vad andra skrivit om detsamma. Följer man en sidas länklista kan man raskt förlytta sig över världen och hamna i allt från professionellt skrivna, läsvärda bloggar till "dagens kvällsmat" och "roliga saker Lillan sa igår".

En del återvänder jag gärna till. Här följer mina favoriter i arkitekturgenren.

BLDGBLOG - Jag har nämnt det förut, men det här är min solklara favorit. Väl uppdaterad och mycket underhållande att läsa. Architectural Conjecture, Urban Speculation, Landscape Futures är ledorden och leder ibland till intervjuer med personligheter i branchen, ibland till fotografier av övergivna tunnelbanestationer eller påhittade städer i filmer. Geoff Manaugh skriver bloggen och är också en medlem av Archinect.

Tätt efter följer den flitigt bloggande Erik Berg på APPROXIMATION. Han är arkitektstudent vid Chalmers och skriver om politik, teknologi och arkitektur från ett rödgrönt perspektiv. Erik ligger även bakom Arkitekturbloggen.se. och den något inslumrade Poetryfromabove.

Jag blir mer förtjust ju mer jag läser. Dessutom befinner sig Erik för tillfället i Kenya och läser LTH:s kurs Arkitektur i extrema miljöer (som jag läste 2003!).

Inte lika ofta kollar jag in Tidskriften Arkitekturs blogg. När tidskriften en gång om månaden landar på dörrmattan hinner jag alltsomoftast bara läsa de korta notiserna i början av tidningen. Ibland är de till och med de mest intressanta. Nu finns de i uppdaterad form på nätet, i stort sett dagligen. Lite opersonlig, men ofta dagsfärsk, information om tävlingar, böcker och andra nyheter. Special är de filmer som inte sällan dyker upp. Men det verkar nästan inte vara nån som läser. Aldrig att det kommenteras. (Där ligger till och med Squinch före!) Jo, vi är ett konservativt släkte, arkitekter, dessutom är tidskriften Arkitetur lite "fin" - så det är möjligt att det inte går hem med bloggar i den läsekretsen.

A daily dose of architecture har jag just upptäckt och vet inte så mycket om än. De är beskrivna som "(Almost) Daily architectural musings from New York City". Trots namnet kommer dosens innehåll från hela världen.

Architecture & Morality låter ju hemskt intressant, men jag har inte riktigt greppat vad det handlar om. Samvete i byggbranchen? Politiskt planeringsansvar? Eftersom det är mer artiklar än notiser om Musings on Architecture, Urbanism, Politics, Economics and Religion har jag ännu inte fördjupat mig. Men jag ska.

Metrozoe håller sig däremot kortare och bloggaren Mark beskriver bloggen: Very, very short essays on architecture and furniture design and sometimes Philadelphia posted every couple of weeks.

Just nu kan man bygga sitt eget tibetanska tempel. Metrozoe är ännu outforskad mark, men redan den här posten tar upp ett ämne som ständigt borde diskuteras - Vad är arkitektens uppgift?

Life without buildings lovar intressanta notiser mer om, än utan, byggnader...

Om man ännu inte är mätt på att läsa om arkitekturbloggar på nätet bör man gå in på Archiblog som sammanställer ett par arkitektur- och desigbloggars senaste poster på en och samma sida.

Vagt

2007-02-16T14:14:00.000+01:00

Är det här ett fornminne?

Stenen finns registrerad i Riksantikvarieämbetets fornminnesarkiv och kallas där för fornlämningsliknande lämning och är sedan beskriven, förutom med måttuppgifter, som Makadamslagningssten (?). Inklusive frågetecknet.

Ligger på en gräsplätt vid Revingehed.

Rosens Feng Shui

2007-02-14T14:11:00.000+01:00

Rosor är röda
Liksom lingonmos
Men ingen föda
Rosen är en ros

Magen utgör mänskans lag,
skönhet sätts på undantag
Själen har det illa ställt,
men också den kan dö av svält

Tror ni kanske människan
Utan skönhet leva kan
Även ögat måste vi
ge någonting att bita i

Folk som bor i fula hus
Handlar i en ful butik
Ser på tevens fula ljus
och hör på ful musik

Jobbar i en ful fabrik
Sover på en ful schäslong
Lär sig göra ful batik
och går på ful betong

Till en lika ful perrong,
sätter upp en ful persienn
vid sin fula plåtbalkong
med särskilt ful antenn

hör på ful musik igen
i sin fula apparat
-dom kan lida mer än den
som inte har nån mat

Tror ni kanske människan
utan skönhet leva kan
Själen har det illa ställt,
men också den kan dö av svält

(H Alfredsson & T Danielsson)

En av de mer begripliga delarna av Feng Shui är att man inte ska omge sig av saker man inte tycker om, för då mår man inte bra. Det låter självklart. Eller hur?

Arkitekter emellan

2007-02-13T11:16:00.000+01:00

Häromveckan träffade jag två killar från jobbet i foajén på Musikteatern en fredagskväll. Då uppstod diskussionen kring begreppet kollega. Kolleger var vi ju, men dessutom arbetskamrater, något som framhölls som lite närmare - vi sågs ju praktiskt taget varje dag. Kolleger, det var man med hela kåren och det sa möjligen mer om vad vi arbetade med än vem vi arbetade med. Och kanske vilken bar vi väljer vid Möllan. Där är möjligen ytterligare en benämning relevant - gamla kursare.

Gamla kursare är det begrepp jag använder för att särskilja dem av mina kolleger jag faktiskt har en närmare relation eller bekantskap med, från skolan. Det är dock ett ganska brett begrepp, det också, eftersom jag använder det i bemärkelsen "någon som jag någon gång läste en kurs ihop med" och inte nödvändigtvis dem som följt mina terminer under åren. De utgör ytterligare en undergruppering "kursare från när vi började på arkitektskolan".

Och så blir det en kort besvärad tystnad och kanske ett litet generat skratt när man inser att de som fram tills för nåt år sedan var kursare, numera kan kallas konkurrenter.

Om de inte är arbetskamrater då.

Bloggosfären

2007-02-12T17:28:00.001+01:00

Plötsligt har alla kommit på att det är en blogg man ska ha.
Christer bloggade från rymden, kändisar som Henry och Bodil bloggar.
Politiker bloggar. Till exempel Bildt och Margot.
Världens äldsta bloggare heter Donald och är 93 år.

Man kan blogga av en massa anledningar. Om en massa olika saker.

För att berätta för släkt och vänner vad man gör på sin resa i Bagamoyo. Publicera sina foton.
Man kan ha en egen blogg men ibland låta en gästbloggare ta över.

Och arkitekturbloggarna har fullkomligt exploderat bara under de senaste månaderna. Jag håller på att sammanställa mina favoriter och återkommer inom kort med dem.

På väg

2007-02-05T17:51:00.000+01:00

Det är något särskilt med att röra sig på stan under morgontimmarna. Innan affärerna har öppnat. Inte bara ljuset och skånetrafikens busstäthet, utan det att alla människor har något särskilt för sig. Vid många andra tillfällen på dygnet finns det folk som driver, hänger eller bara får tiden att gå. Men inte så här dags. Har man inget för sig kan man lika gärna vända sig på andra sidan och sova lite till.

2007-02-01T15:08:00.000+01:00

Tittente

2007-01-31T11:42:00.000+01:00

En disig morgon med en grå förmiddag blev en förvånande solig eftermiddag lagom till att vi igår skulle ut och reka i en by med det förtjusande namnet Tittente (- uttalas Tittenté vilket lär komma från tätt intill och det är precis så husen ligger i förhållande till varandra). Vi trampade runt på åkrar och vägrenar som tidigare varit gammal sjöbotten, hela tiden iakttagna av någon av alla byns hästar. För att inte tala om folk bakom gardiner och vid brevlådor.

Och trots kalla kamerafingrar var det åtminstorne tre tillfällen då jag tänkte:

Vår!?

Innan snön föll

2007-01-22T18:42:00.000+01:00

Det är bara utsikten från en bar vid Möllan, bilden tagen med mobilen, men det är nåt med ljuset och färgerna som gör att det känns som scenografi. Man skulle inte bli förvånad om någon brast ut i sång eller om en mängd dansare i kulörta tights virvalde förbi.

Skjut inte pianisten!

2007-01-19T12:22:00.002+01:00

Kari Molin på DN.se skriver:

Att en del fackförbund än idag upprörs över detta har i sin tur upprört förre finansministern Kjell-Olof Feldt som tycker de skjuter pianisten.

Det handlar om Mona igen och en gammal a-kassesänkning som hamnade på hennes bord i början av 1990-talet, men det är inte henne det handlar om här utan uttrycket att skjuta pianisten. Jag hade faktiskt aldrig hört det förut och bestämde mig för att kolla upp vad det betydde egentligen. Det verkar vara besläktat med "Skjut inte budbäraren" men där det i budbärarfallet är ganska tydligt varför man skulle ge sig på en oskyldig budbärare med dåliga nyheter är det inte lika tydligt vad man (felaktigt) skulle låta pianisten stå till svars för. En googling visar att uttrycket används i samband med flera uttryck.

Man kan alltså (inte) skjuta pianisten för att:
- pianot är ostämt
- kompositören skrivit fel noter

- det är ett illa komponerat verk
- musiken är dålig

- man inte gillar melodin

och lite fint:

- han gör så gott han kan

På en del ställen antyds att dirigenten är det svarta fåret istället.

Så finns det vissa som antyder att orsaken till uppståndelsen helt enkelt är att pianisten spelar falskt. Fast det är väl då det börjar bli relevant att faktiskt lägga skulden på pianisten...

Tycker särskilt mycket om den förklaring jag fick av Martin som berättade att han alltid föreställt sig en scen på en saloon i vilda västern. Alla skjuter vilt om kring sig, utom barpianisten som mitt i virrvarret fortsätter spela för att upprätthålla någon form av ordning.

Men då kom du.

2007-01-18T16:41:00.000+01:00

Mona Sahlin är aktuell som ny partiledare för Socialdemokraterna. Jag visste redan innan att hon som 7-åring startade Svenska Barbieklubben, men att hon dessutom var ett stort Bruce Springsteenfan hade jag ingen aning om. Så stort fan att hon inför hans konsert 2002 skrev en krönika/öppet brev till honom. Läs brevet och föreställ er henne som partiledare. Jag får en inte helt oäven bild.

Foto: Martin Olsson

Hår och arkitektur

2007-01-18T16:07:00.000+01:00

Efter ett besök hos frisören igår måste jag bara berätta om min frisör Annika på Capo. Hon åker så ofta hon kan på inspirerande kurser i London. De är ruskigt dyra så det blir på sin höjd nån gång om året. Jag har inte helt klart för mig hur kurserna går till men jag föreställer mig att de sker som kombinationer av master class och egna övnngar. Lärarna är folk som inte sysslar med något annat än att utveckla klipptekniker, trender och frisyrer. Hårkonstnärer. Senaste kursen, fick jag berättat för mig, hade fokuserat på arkitektur.
Jag såg genast en välkammad sadeltaksfrisyr framför mig och fick Annika att ta en paus i min klippning och hämta laptopen med foton från senaste besöket. Konceptet var tack och lov inte så bokstavligt, utan handlade mer om att inspireras av det skulpturala i arkitekturen. Hon slängde sig med referenser till Calatrava och Frank O Gehry så jag blev alldeles imponerad. Med lite god vilja kunde man tydligen överföra många av arkitekturens delar till frisyrer. Den blanka reflekterande metallen i Guggenheimmuséet i Bilbao kunde representeras av metallictoningar och Calatravas förslag till minnesmärke vid ground Zero blev en väldigt uppfluffad snedlugg.

Annika, om du läser det här, kan du inte skicka en bild så folk förstår?

Arkitekter pratar ofta om att abstrahera former ur verkligheten. Det kan resultera i symbolik som ibland blir så långsökt att den blir omöjlig att förstå för den oinvigde. Men här är det alltså någon som abstraherar och tolkar våra abstraktioner. Fascinerande och lärorikt.