Klockspel och drömskt hus

Det här huset läste jag först om i Architectural Review under en fikapaus. Den fick mina kollegor att nästan kivas om tidskriften. Det är något med den här idén som påminner oss om hur fantastiska idéer kan vara om man får chans att genomföra dem. Och flera av oss har nog lekt med just den här tanken.

Sedan hittade någon Wallpapers video om huset på You Tube...

Titta, dröm och njut!

Kalmar fick en släng av skeden

Den tidiga skeden. Eller sleven. I vilket fall. Under hösten har vi jobbat med Designdialoger och medborgarinflytande i utvecklingen av en stadsdel med svag identitet och dåligt rykte i Kalmar. Detta är första gången metoden testats i stadsbyggnadssammanhang och vi har lagt mycket tid på att utveckla och anpassa verktygen. Det har varit mycket spännande och lärorikt och återigen har människor överraskat oss genom att vara både klokare och och oklokare än vad vi förväntat oss...

I ett försök att hitta nya vägar att kommunicera och diskutera en planprocess skapades en blogg, som under en tid låg under undertecknads ansvar. Försöket lyckades väl inte helt, delvis på grund av tidsbrist, delvis på grund av otydlig ansvarsfördelning, men jag kan rekommendera de inlägg som redovisar några av de vykort workshopdeltagarna skrev från Norrliden Strand 25 år fram i tiden...

Första besöket ägde rum i juni och vi passade på att gå en promenad i den ljumma junikvällen.

(Vilket både känns och är fjärran när eftersom jag just nu sitter på ett tåg på väg upp mot Stockholm och den enda sträcka som inte visat någon snö alls var den mellan Malmö och Lund - och då snöade det ändå i Malmö igår)

Naturligtvis tog vi en tur förbi slottet och den då alldeles nyligen färdigställda konsthallen av Tham Videgård & Hansson.

Glaslycka

I ett bostadhus i sydvästra Berlin bor M&H. För att komma till deras takvåning får man traska upp trappa efter trappa. Men trapphuset har fina fönster som på sina ställen har kvar den äldre blyspröjsningnen med färgat glas.

På ett ställe har en ruta vid något tillfälle gått sönder och istället för att bara ersätta den med nytt glas har glasmästaren valt att göra något alldeles extra av det. Sånt gillar jag - en olycka har blivit lycka!

O! Oslooperan!

En mycket solig dag i den norska huvudstaden för ett par veckor sedan. Här står J och jag på taket av det nya operahuset av arkitektkontoret Snöhetta. Kolla in deras bildspel över bygget!

Vi var i Oslo på vårdkonferens och fick oss en rejäl guidning av det nya sjukhuset A-hus som jag nog kommer att återkomma till.

Nybyggt

Med två veckors mellanrum har utsikten från worskhoppandet i Marmorsalen i Locums lokaler vuxit fram. Grävskopor har bytts ut mot avtäckta lekredskap och nu är det inflyttat. Nyréns har ritat bostadshuset som får väldigt nära till sitt sjukhus.

Glad sås

Igår var jag på Sara och Peters bröllop. Veckans soliga dagar hade lovat gott med det blev en kall dag. Aprils sista kyliga timmar kunde naturligtvis ändå inte sänka bröllopsstämningen. Och som på de flesta bröllop fanns här tal, vackra blommor, fina klänningar, uppklädda släktingar, mindre släktingar som sprang runt runt, god mat, skämtsamma citat från brudparens barndom, välkomnanden in i nya familjer samt pakter och råd från tidigare ingifta släktingar.
Fast cateringpersonalen var väl inte alltför påläst när de ängsligt undrade om jag åt bröd (ihop med förrättssalladen som var täckt med ost, den frågade de inget om. Tur att jag inte var vegan). Som den valborgsafton det var vankades det också en spontant hopsamlad manskör som sjöng såväl Vinten Ra som Glad såsom fågeln runt en liten eld ute på gården.
Sen blev det chokladfondue.
Vid middagen hamnade jag mitt emot en av slagverkarna från kortfilmen Music for one apartment and six drummers. Vilket fick mig att återkalla hur förtjust jag blev när jag först såg den. Jag tror det var som förfilm till Italienska för nybörjare. Se och njut.

Av folket - för folket

Jag har för första gången varit inne i sagolika Moriskan i Folkets park. Det var stormöte för Möllevångsfestivalen. Musikarrangörer och representanter för föreningar runt Möllan samlades och planerade. På många sätt var det en rätt homogen grupp, med reggaeföreningen och hårdrocksrepresentanterna som stack ut lite. Och så en man som kom in lite sent och satte sig bakom oss andra. Han hade slips. När han senare presenterade sig passade han på att förläget be om ursäkt för detta.

Han hade slipsen för att han körde taxi och ingenting annat.

Ont om plats

En gammal bild, tagen på en studieresa i London för ett par år sedan. Bilden är tagen utifrån en korridor och på vardera sidan om trappan går dörrar in till rum. Jag har bestämt för mig att det var nån form av juridisk byggnad.

Parkour och hosta

Medan det risslar, rosslar och rasslar i mina luftvägar drömmer jag om allt jag inte orkar när jag är sjuk. Efter en dokumentär på TV, Jump Britain, drömmer jag om Parkour. Ni har säkert sett det i Lätta- eller Nikereklamen. Extremsporten som innebär att på smidigaste sätt ta sig från en punkt till en annan, vare sig det är ett staket, ett hus eller en stad i vägen. Flödet. Att se arkitektur som något mer, hus som möbler, som strukturer av något annat, något att besegra. Parkour verkar vara mer än en sport. En konstform. Vem som helst kan börja, säger en av killarna i reportaget. Du bara står här och hoppar dit - så har du börjat! Det finns en mentalitet som handlar om att inte vara rädd för motgångar, övervinna hinder, nästan säga emot tyngdlagen.
Jag såg en annan dokumentär nån vecka innan, om katter, och likheterna är påtagliga. Sprången, hoppen, förmågan att ta sig uppför vertikala ytor. Slow motion-bilderna genom hoppen. Det finns till och med ett hopp i parkour som kallas för katthopp. Man är Bagheera på språng genom djungeln - Jag skull aldrig ha lämnat honom ensam! - fast det är ingen djungel, det är en betongförort, milleniumdomen eller Lasduns Royal National Theatre.

Utövare av Parkour kallas traceurer. Det hela uppstod i den franska förorten Lisse. Två av förgrundsfigurerna då, såväl som idag, är David Belle och Sebastien Foucan. (Och för ett ögonblick hör jag Catastrophe Waitress) Jag vill vara stark och smidig som en katt och röra mig över stadens hustak, hoppa mellan lyftkranar som James Bond. Glida runt hörn. Sväva över staden.
Inte sitta i en soffa och hosta.

Bloggar om arkitektur

När jag först upptäckte att det fanns något som hette bloggar hittade jag inga arkitekturbloggar på svenska. Senare, när jag bestämde mig för att prova själv, var jag fortfarande ganska ensam. Sen hände någonting och jag tror det hände under hösten 2006, ganska sent. Det nästan exploderade. Idag kan man tillbringa flera timmar med att läsa om arkitektur i bloggosfären.
Man fullkomligt tävlar i att vara först om nyheter och tipsa om vad andra skrivit om detsamma. Följer man en sidas länklista kan man raskt förlytta sig över världen och hamna i allt från professionellt skrivna, läsvärda bloggar till "dagens kvällsmat" och "roliga saker Lillan sa igår".

En del återvänder jag gärna till. Här följer mina favoriter i arkitekturgenren.

BLDGBLOG - Jag har nämnt det förut, men det här är min solklara favorit. Väl uppdaterad och mycket underhållande att läsa. Architectural Conjecture, Urban Speculation, Landscape Futures är ledorden och leder ibland till intervjuer med personligheter i branchen, ibland till fotografier av övergivna tunnelbanestationer eller påhittade städer i filmer. Geoff Manaugh skriver bloggen och är också en medlem av Archinect.

Tätt efter följer den flitigt bloggande Erik Berg på APPROXIMATION. Han är arkitektstudent vid Chalmers och skriver om politik, teknologi och arkitektur från ett rödgrönt perspektiv. Erik ligger även bakom Arkitekturbloggen.se. och den något inslumrade Poetryfromabove.

Jag blir mer förtjust ju mer jag läser. Dessutom befinner sig Erik för tillfället i Kenya och läser LTH:s kurs Arkitektur i extrema miljöer (som jag läste 2003!).

Inte lika ofta kollar jag in Tidskriften Arkitekturs blogg. När tidskriften en gång om månaden landar på dörrmattan hinner jag alltsomoftast bara läsa de korta notiserna i början av tidningen. Ibland är de till och med de mest intressanta. Nu finns de i uppdaterad form på nätet, i stort sett dagligen. Lite opersonlig, men ofta dagsfärsk, information om tävlingar, böcker och andra nyheter. Special är de filmer som inte sällan dyker upp. Men det verkar nästan inte vara nån som läser. Aldrig att det kommenteras. (Där ligger till och med Squinch före!) Jo, vi är ett konservativt släkte, arkitekter, dessutom är tidskriften Arkitetur lite "fin" - så det är möjligt att det inte går hem med bloggar i den läsekretsen.

A daily dose of architecture har jag just upptäckt och vet inte så mycket om än. De är beskrivna som "(Almost) Daily architectural musings from New York City". Trots namnet kommer dosens innehåll från hela världen.

Architecture & Morality låter ju hemskt intressant, men jag har inte riktigt greppat vad det handlar om. Samvete i byggbranchen? Politiskt planeringsansvar? Eftersom det är mer artiklar än notiser om Musings on Architecture, Urbanism, Politics, Economics and Religion har jag ännu inte fördjupat mig. Men jag ska.

Metrozoe håller sig däremot kortare och bloggaren Mark beskriver bloggen: Very, very short essays on architecture and furniture design and sometimes Philadelphia posted every couple of weeks.

Just nu kan man bygga sitt eget tibetanska tempel. Metrozoe är ännu outforskad mark, men redan den här posten tar upp ett ämne som ständigt borde diskuteras - Vad är arkitektens uppgift?

Life without buildings lovar intressanta notiser mer om, än utan, byggnader...

Om man ännu inte är mätt på att läsa om arkitekturbloggar på nätet bör man gå in på Archiblog som sammanställer ett par arkitektur- och desigbloggars senaste poster på en och samma sida.

Hår och arkitektur

Efter ett besök hos frisören igår måste jag bara berätta om min frisör Annika på Capo. Hon åker så ofta hon kan på inspirerande kurser i London. De är ruskigt dyra så det blir på sin höjd nån gång om året. Jag har inte helt klart för mig hur kurserna går till men jag föreställer mig att de sker som kombinationer av master class och egna övnngar. Lärarna är folk som inte sysslar med något annat än att utveckla klipptekniker, trender och frisyrer. Hårkonstnärer. Senaste kursen, fick jag berättat för mig, hade fokuserat på arkitektur.
Jag såg genast en välkammad sadeltaksfrisyr framför mig och fick Annika att ta en paus i min klippning och hämta laptopen med foton från senaste besöket. Konceptet var tack och lov inte så bokstavligt, utan handlade mer om att inspireras av det skulpturala i arkitekturen. Hon slängde sig med referenser till Calatrava och Frank O Gehry så jag blev alldeles imponerad. Med lite god vilja kunde man tydligen överföra många av arkitekturens delar till frisyrer. Den blanka reflekterande metallen i Guggenheimmuséet i Bilbao kunde representeras av metallictoningar och Calatravas förslag till minnesmärke vid ground Zero blev en väldigt uppfluffad snedlugg.

Annika, om du läser det här, kan du inte skicka en bild så folk förstår?

Arkitekter pratar ofta om att abstrahera former ur verkligheten. Det kan resultera i symbolik som ibland blir så långsökt att den blir omöjlig att förstå för den oinvigde. Men här är det alltså någon som abstraherar och tolkar våra abstraktioner. Fascinerande och lärorikt.

Limhamns hamn 11.53

Och så har jag lärt mig ordet Ruderatmark.

Gudomlighet

Jag hade fått i uppgift att ordna studiebesök på eftermiddagen innan den årliga julefrokosten i Köpenhamn. Efter att ha jagat det nyaste nya på de senaste studiebesöken, fick kontoret istället besöka betydligt äldre byggnadsverk. Lite hoppades jag också att frambringa nån form av julstämning. Vi tog oss genom historien bakåt genom att börja med ett besök på Turning Torso Gallery (2006-2007). Sedan korsade vi sundet och besökte Bagsværd Kirke av Jørn Utzon (1976), Grundtvigskirken av PV Jensen Klint(1921-40), Nikolaj kirke och deras utställning med modern finsk foto- och videokonst (återuppbyggd renässans) och avslutade med CF Hansens ståtliga Vor Frue Kirke (1811-29) innan vi förvirrade oss ner i Sankt Gertrud klosters källargångar för att hitta vårt långbord och julebuffén.

Trots det milda men strålande soliga vädret infann sig nog lite julefrid i VorFruekirke där kantorn höll på att öva och rummet var fyllt av orgeltoner (på ett annat sätt än i Gruntvigskirken, där kantorn höll på att stämma orgeln) ända till organistens mobil ringde och musiken fick ett abrupt slut.

(FDe två fotona av Grundtvigskirkens solbelysta tegelmurar och Utzons kyrksal är tagna av P Kinn)

En utrotningshotad miljö?

Igår upptäckte jag en ny del av Malmö - Limhamns hamn. Jag har varit ute på Ön vid Friskis och Svettis tidigare, men aldrig tagit mig bakom staketet och in bland fiskebåtarna.

Levande , gjyttrigt och oväntat iallafall för mig.

Bredvid de stora verken hänger fiskarna sina nät på tork och just runt hörnet från ett jättelikt, misslyckat hotell ligger ett litet fiskrökeri. Men så är det ofta i Malmö - tvära kast.

Solen sken och jag tror det blåste mindre än vanligt.

Och över alltihopa vakar Öresundbron. (Äsch, det där lät som en mäklarformulering i en lägenhetsannons.)

(foton tagna av H Näsström)

Memories of a summer

I somras var vi i Berlin för första gången. Ja, jag har visserligen tillbringat fyra timmar på en tågstation i Berlin i väntan på ett tåg som skulle ta oss tillbaka till Sverige från en tur i Vitryssland 1996 och det var visserligen mycket minnesvärt, men det är inte om detta det här handlar. Jag var måhända inte i Berlin för första gången, men jag var i Berlin som om det var första gången. Jag hade en lista på saker jag borde göra, saker jag måste göra och saker jag ville göra, sånt man ska göra -första gången i Berlin.
Jag hade också fått en mycket informell lista över platser jag borde besöka eller uppleva. Från en helt okänd människa, en bekants bekant, fick jag följande inspirerande tips mejlade:

ta bruna-linjen från alexanderplatz till frankfurt tor, gå söder ut på
warschauer str. på vänster sida finns det en ställe som säljer halloumi. be om en "halloumi mit knoblauch sås". köp en kaffi efteråt. det är också gott.
gå på frankfurteralle, känn skalan. stort.
Astro har röd inredning i rymd design och är trevligt. man får plastmynt?

På grunberger str mellan Warschauer str och kreutziger finns det en
strandbar med palmer och sand på golvet. helt sjuk. säljer jättestora drinkar, känns som att vara i accapulco. ett måste. kul! köp en strawberrydakery eller pinacolada.
här skulle arthur russell hängt.
om du vill gå på en farlig technoklubb med grindpunk och crust och
drumnbass ska du gå till RAW, den ligger vid spree, gå på Stralauer alle öster ut från warschauer str och sen ner till spree.
jorden-går-under-stämning.
lite knarkigt och smutsigt. den öppnar på natten och håller på till
morgonen.

..på andra sidan spree finns det även en dyr och lyxig houseklubb, bara
till att gå över bron till kreutzberg. inte så trevlig. men fin utsikt.
..om du gick över bron kan du gå mot Scheisches Tor. innan tunnelbanan (som går i luften) finns det ett lite ödehus på vänster sida. här är det en indiesvartklubb! sjukt bra! gå in på gården på baksidan och ner för trappan. hash, färglada tyger och funk? hemmagjord bar och festival-i-småland-stämning.
härligt.

Och ett par sidor till. Hastigt ihopslängt, men så fyllt av smaker och lukter!Första gången jag läste igenom det blev jag alldeles varm av glädje. Det är ju såna här tips man vill ha! Jag blev oerhört sugen på att åka direkt och tillbringa betydligt flera dagar där än vad som var tänkt. Jag blir fortfarande alldeles bubblig av skratt när jag läser det och även om vi inte hittade en bråkdel av det som nämndes gick vi hela tiden runt med känslan av att det fanns outforskade fantastiska ställen precis runt hörnet.

Här är några de fantastiska ställen vi faktiskt besökte:

Vattenarkad

Framför nya lärarhögskolan Orkanen, eller Hulken som den skämtsamt kallas (mest för att den är stor och grön, antar jag), sprutas numera vatten ut från kajen ner i hamnbassängen. Bilden ovan är ett collage jag ombads göra i april i år, när jag jobbade på Sydväst arkitektur och Landskap. Nu är det verklighet. Jag ska uta och ta ett nytt foto på lunchen idag.

---

Det är inget lysande fotoväder. Och rätt som det var la vattnet av och det fanns inget kvar att fotografera. Ett par bilder fick jag ändå, samt blöta fötter. En annan gång ska jag fotografera i bättre väder och försöka få till en skymningsbild. Vattenstrålarna är nämligen ljussatta på kvällen.

Ändå, verkligheten överträffar knappast visionen.