Äpplet och päronträdet

Under en promenad i Berlin i helgen gick jag förbi de här. Och idag, onsdag, fick jag ännu en inbjudan om rundpingis vid Värnhem. Plötsligt kändes Berlin och Malmö mycket närmare varandra. 19.00 ikväll för den som är hågad! Värnhem alltså, inte Berlin.

Pingis vid Värnhem

Det var en gång en arkitektstudent som åkte till Berlin och förälskade sig i utomhuspingpong.

Med Berlin som förebild föreslog man för Malmö stad att det vore en god idé att sätta upp pingisbord på offentliga platser i här också.
Ett första bord är nu uppsatt vid Kungsgatans ena ände, vid Värnhemstorget. Det är designat av två av mina vänner, Anders Eriksson och Anna Modin, initiativtagare bakom projektet. De hävdar att pingpong gör världen bättre. I sin övertalande folder, den som skickades till Malmö stad, skriver de bl a:

Efter över 20 år av frostiga förbindelser mellan Kina och USA - mitt under brinnande Vietnamkrig skickade Kina en mycket oväntad pingisinvitation till USA. Inbjudan accepterades och i april 1971 besökte 15 amerikanska pingisspelare och tre journalister Kina för några uppvisningsmatcher och tillhörande besök i Peking och den kinesiska muren. De var de första amerikaner som besökte Kina sedan Mao Zedong kom till makten 1949. Pingisresan var en triumf och banade väg för president Nixons historiska besök hos Mao året efter. Aldrig har en sporthändelse spelat en så avgörande för internationell diplomati.

Om man inte har någon att spela med kan man dyka upp en tisdag 18.30 och spela rundpingis med andra som samlats. Senast jag var där var vi åtta stycken. I brist på racket till alla användes både små skärbrädor och en bok om trädgårsstäder. Vid nästa IKEA-besök ska jag köpa ett pinpongset med två racket för 49 kr.

Den delen av parken som bordet står i har, likt flera delar av Värnhemstorget, varit lite av en överbliven plats, vanligtvis befolkad av folk som inte har någon annanstans att vara. Det är en plats man passerar på väg hem elller på väg till buss och Hemköp. Med pingisbordet får den en ny använding och blir ett välbehövligt tillägg till parkens övriga karaktärer. Gräset är redan slitet vid spelarnas sidor och det är inte bara tisdagsrundpingisens förtjänst!
Här är Anna och Anders folder. De hälsar att om ni tycker att det är en bra idé, skicka ett mejl till Malmö stad och berätta det ,så kanske det blir fler pingpongbord. Ge gärna förslag på fler platser där det skulle passa.

Klaga på

Det är lätt att bli trött på de som bara klagar på saker, som ser saker negativt, som retar upp sig. Det är också lätt att bli en av dem själv. Och botten, eller toppen av kedjan når man när man börjar reta sig på folk som retar sig på saker. Vart bär det sen? Jag tror jag har sett en lösning som verkar konstruktiv på något sätt.

Kära medmänniskor, vare sig ni retar er på grannen, busschauffören eller dem som skapat windows / myspace / big brother, inte får den lön / frisyr / lunch ni förtjänar / önskar / drömmer om -förena er i klagokören!

Du anmäler dig med ett mail till klaga@signal-galleri.org, dit du även skickar ditt klagomål och kontaktuppgifter. Du får ingen bekräftelse på ditt mail, utan det är bara att dyka upp på repetitionerna.
Repetitioner kommer att hållas i Mazettisalen i Mazettihuset under ledning av dirigent Mattias Leesment Bergh, som går på Musikhögskolan i Malmö och även leder körerna Cumpane i Trelleborg och Malmökören 64. Följande repetitionstider gäller:

• Torsdag 2 augusti kl. 19.00 – 21.00
• Måndag 6 augusti kl. 19.00 – 21.00
• Torsdag 9 augusti kl. 19.00 – 21.00
• Måndag 13 augusti kl. 19.00 – 21.00
• Torsdag 16 augusti kl. 19.00 – 21.00

Sen blir det konsert på Malmöfestivalen!

Ab-Norm

Camilla Andersson, som jag en gång läst en termin med, i Tanzania, ställer ut sitt mycket intressanta examensarbete på Arkitekturmuseet i Stockholm. Hennes arbete finns att ladda ner på hemsidan. Läs hennes skriftliga presentation. Hon har som ett experiment skapat ett hyrsehus till stor del baserat på samhällsföreteelser och statistik om könsroller, skilsmässor och misshandel i hemmet. Bygger vi för de människor som faktiskt kommer att bebo lägenheterna eller för en påhittad norm?

Hon skriver:

Är en bostad bara en neutral behållare för vardagslivet, eller har vi som arkitekter ett större ansvar än vi tror för programmeringen av ytan?

Jag har tidigare nämnt arkitektens behov av att ladda det vi gör med symbolik och här finns mycket av den varan. Camilla beskriver nya lägenheter där singelmannens sovrum har panoramafönster (prestation) och singelkvinnans sovrumsvägg är perforerad med små peep holes (förbjudet och samtidigt tillåtet), där löneskillnader får genomslag i boendeyta och en misshandlad kvinnas fönster är avskärmade för att ingen ska förstå eller ana något. Många ställningstaganden är gjorda för att påvisa hur normativ kärnfamiljen har varit i designen av bostaden. Och hur så mycket gjorts till mannens fördel.
Det ges inga svar på frågorna, Camilla betonar att hennes arbete ska ses som en visualisering av problematiken.

Arbetsmetoden är intressant och man får lust att bygga vidare på den. Tänk om våra bostäder vore mer anpassade till det vi faktiskt gör i dem? Inte till vad en viss tids politik eller forskning kommit fram till är lämpligt. Hur fria är vi att göra som vi vill? Personligen tillbringas den största delen av min tid hemma i sängen, sovandes. Varför är det det rummet vi brytt oss minst om att ta hand om i just den här lägenheten? Behöver vi ett vardagsrum när vi har säkert tre caféer, flertalet barer, tre bingohallar och flera andra kulturinstitutioner bara ett par kvarter bort? Varför har vi inte större hallar på vintern när våra jackor tar mer plats? Eller gardiner som släpper in morgonljuset, triggade av väckarklockan? Fönster dimensionerade efter hur ofta vi tittar ut ur dem? Och varför finns det inget genomgående system för att bli av med alla sladdar? Eller röststyrda lampknappar i sovrummet?

2-271 271 idéer för Malmö

Hur ser övriga 271 269 malmöbor på stadens framtid?

Utställning på Malmö stadsbibliotek:

En interaktiv utställning om stadsutveckling och planering. Upptäck Malmös dolda platser och hjälp oss att skapa en livligare stad!
Examensarbeten i Arkitektur av Åsa Bjerndell & Maria Teder, 16/11 - 14/12 Balkongen plan 2, Malmö Stadsbibliotek
Vernissage torsdag 16/11 kl 18:30
Hur ser övriga 271 269 malmöbor på stadens framtid? Lördagen den 18/11 och 9/12 finns vi på plats kl. 12-16 för att ta del av era idéer och synpunkter.

Scrolla längst ner på den här sidan så hittar ni mer information

Arkitekter på teater

Häromkvällen var jag inbjuden att delta i en förhandstitt på Malmö Dramatiska Teaters kommande uppsättning av David Greigs pjäs Arkitekten. Teatern har på sistone valt att rikta sig till särskilda yrkesgrupper och bjuda in till öppna repetitioner. Tidigare lär Malmös hotelreceptionister och flamencodansare ha bjudits in till föreställningar om just deras kår. I förra veckan var det alltså dags för arkitekterna, ett modigt val, skulle jag säga, utan att ha någon som helst erfarenhet av hotelreceptionister, men att på scen skildra ett yrke framför en grupp absoluta experter på området, experter som dessutom GÄRNA tycker saker om det mesta, kräver mod. Men hellre möta sina kritiker under arbetets gång än när produkten är färdigbearbetad, kan man tänka.
Ihop med blandade kolleger fick vi vin och snittar i Intimans foajé. Sedan förklarade dramaturgen tankarna bakom att sätta upp just den här pjäsen och sedan bjöds vi av regissören Ragnar Lyth in i salongen för att bevittna en scen. Ragnar Lyth gav sig på en parallell mellan sitt och vårt arbete: vi ligger bakom konceptet och processen, men sedan är det någon annan som förverkligar projektet, bygger det, spelar det...
Inte så tokigt.
Vi fick se en scen med fyra skådespelare som just släppt manus. Tanken var att vi skulle komma med kommentarer utifrån våra erfarenheter som arkitekter, kommentarer som de kunde ta till sig och använda i det fortsatta arbetet. Som helhet gav publiken sitt godkännande, med beröm till och med, men någon kritisk kollega kommenterade det schablonmässiga i att huvudrollsinnehavaren hade en skrynklig linnekostym.
Personligen väcktes teaterminnen till liv och jag ville vara med, ville jobba med texten och genomgå processen mot färdig föreställning.

Vi fick varsin fribiljett till de kommande förställningarna och jag kommer med all säkerhet att gå. Någon som vill följa med?