Kalmar fick en släng av skeden

Den tidiga skeden. Eller sleven. I vilket fall. Under hösten har vi jobbat med Designdialoger och medborgarinflytande i utvecklingen av en stadsdel med svag identitet och dåligt rykte i Kalmar. Detta är första gången metoden testats i stadsbyggnadssammanhang och vi har lagt mycket tid på att utveckla och anpassa verktygen. Det har varit mycket spännande och lärorikt och återigen har människor överraskat oss genom att vara både klokare och och oklokare än vad vi förväntat oss...

I ett försök att hitta nya vägar att kommunicera och diskutera en planprocess skapades en blogg, som under en tid låg under undertecknads ansvar. Försöket lyckades väl inte helt, delvis på grund av tidsbrist, delvis på grund av otydlig ansvarsfördelning, men jag kan rekommendera de inlägg som redovisar några av de vykort workshopdeltagarna skrev från Norrliden Strand 25 år fram i tiden...

Första besöket ägde rum i juni och vi passade på att gå en promenad i den ljumma junikvällen.

(Vilket både känns och är fjärran när eftersom jag just nu sitter på ett tåg på väg upp mot Stockholm och den enda sträcka som inte visat någon snö alls var den mellan Malmö och Lund - och då snöade det ändå i Malmö igår)

Naturligtvis tog vi en tur förbi slottet och den då alldeles nyligen färdigställda konsthallen av Tham Videgård & Hansson.

Glaslycka

I ett bostadhus i sydvästra Berlin bor M&H. För att komma till deras takvåning får man traska upp trappa efter trappa. Men trapphuset har fina fönster som på sina ställen har kvar den äldre blyspröjsningnen med färgat glas.

På ett ställe har en ruta vid något tillfälle gått sönder och istället för att bara ersätta den med nytt glas har glasmästaren valt att göra något alldeles extra av det. Sånt gillar jag - en olycka har blivit lycka!

Vindlande svindlande

Det här är semesterplanerna. Kors och tvärs och runt. Och snabbbt ska det gå. En enda lång vattenrutschbana. Och sen vila i bassängen.

Eller ens huvud när man planerar hösten och hur det ska gå att kombinera alla projekt och transporterna dem emellan. Fem orter. 28 möten. 16 veckor. Kunde jag inte få min egen vattenrutschbana? Så landar jag i akutmottagningarna med ett plask!

Eller det mesta intressanta rummet på ett stort sjukhus. Rörpostcentralen! Studiebesöket här var fantastiskt. Där kommer något! Var? Redan borta. Där var det igen!

Mittsommer i Berlin

O! Oslooperan!

En mycket solig dag i den norska huvudstaden för ett par veckor sedan. Här står J och jag på taket av det nya operahuset av arkitektkontoret Snöhetta. Kolla in deras bildspel över bygget!

Vi var i Oslo på vårdkonferens och fick oss en rejäl guidning av det nya sjukhuset A-hus som jag nog kommer att återkomma till.

Sagolikt

Mer Chicago

Utsikt från Sears Tower, högsta byggnaden i Chicago (och under flera år den högsta i världen). De andra skyskraporna bli små i jämförelse, utom möjligen, Hancock building, strax till vänster om mitten. Där slutade dagen, med drinkar (en Skyscraper, naturligtvis) och det obligatoriska besöket på damtoaletten med stadens bästa utsikt.

Chicago

Roskilde Light

Som en utrikeskorrespondent står jag här mitt i stridens hetta på Roskildefestivalen 2007. Blött hade det varit, men regnet slutade under fredagen och under lördagen och söndagen var det uppehåll. Festivalledningen hade jobbat hårt på att skapa torrare platser, pumpat bort regnvatten, brett ut stora mängder flis så när jag som "light-besökare" kom på söndagen tyckte jag inte att det var särskilt farligt alls. Det var bara på sina ställen det såg ut så här. Fast jag tror bara att vi såg 4-5 stycken med andra skodon än gummistövlar.

Solen sken och värmde, konserterna och människorna var många och humöret var det inget fel på.

Gruppen Tunng tackar för applåderna.

Tusentals människor försöker vara snygga i gummistövlar. Under konserten med Wilco.
Timbuktukonserten är över och de som struntar i Basement Jaxx köar för att köpa biljett till festivaltåget som tar en direkt till Köpenhamn. Sällan har så många människor varit så leriga och på samma tåg som jag.

Landsvägsbuss

Eller förrförrförrgårdagens ord.
Vad är det egentligen som skiljer en landsvägsbuss från en annan buss? Är andra bussar typiska stadsbussar? När vi på tåget mot Stockholm hör att resande mot Nyköping är tvungna att ta landsvägsbuss från Norrköping, småler vi lite åt ordet i vårt aircon-lokaltåg, jag och systern. Landsvägsbuss känns som ett gammalmodigt ord. Som Edvard Persson, som något stillsamt sommar och gräs vajande för vinden vid vägkanten. Men ändå ett behagligt ord. Betydligt mer förtroendeingivande än många andra resmedel.
Det var elfel i Nyköping så resten av tåget fick ta omvägen via Katrineholm. Om det nu inte hade varit så att det brann nånstans utanför Katrineholm. Passagerare från ett helt tåg lämnar de svala vagnarna och beger sig ut i den sommarvärme de flesta av oss upplevde den senaste helgen.
Just det, vi var hänvisade till landsvägsbuss.

Ont om plats

En gammal bild, tagen på en studieresa i London för ett par år sedan. Bilden är tagen utifrån en korridor och på vardera sidan om trappan går dörrar in till rum. Jag har bestämt för mig att det var nån form av juridisk byggnad.

Berlin

Vy från Hannes och Magdas lägenhetsfönster i Berlin.

Gudomlighet

Jag hade fått i uppgift att ordna studiebesök på eftermiddagen innan den årliga julefrokosten i Köpenhamn. Efter att ha jagat det nyaste nya på de senaste studiebesöken, fick kontoret istället besöka betydligt äldre byggnadsverk. Lite hoppades jag också att frambringa nån form av julstämning. Vi tog oss genom historien bakåt genom att börja med ett besök på Turning Torso Gallery (2006-2007). Sedan korsade vi sundet och besökte Bagsværd Kirke av Jørn Utzon (1976), Grundtvigskirken av PV Jensen Klint(1921-40), Nikolaj kirke och deras utställning med modern finsk foto- och videokonst (återuppbyggd renässans) och avslutade med CF Hansens ståtliga Vor Frue Kirke (1811-29) innan vi förvirrade oss ner i Sankt Gertrud klosters källargångar för att hitta vårt långbord och julebuffén.

Trots det milda men strålande soliga vädret infann sig nog lite julefrid i VorFruekirke där kantorn höll på att öva och rummet var fyllt av orgeltoner (på ett annat sätt än i Gruntvigskirken, där kantorn höll på att stämma orgeln) ända till organistens mobil ringde och musiken fick ett abrupt slut.

(FDe två fotona av Grundtvigskirkens solbelysta tegelmurar och Utzons kyrksal är tagna av P Kinn)

Norge

Jag är i Norge över helgen och hälsar på nyligen utvandrade L i Oslo. Han är full av analyser av landet och staden och människorna. Oslo påminner om Washington och Lissabon, menar han. Vi knatar runt små trånga backar med trähus, promenerar längs den forsande älven och dricker drinkar i baren på 21:a våningen i Sas Radissons, kanske inte sky-, men iallafall skrapa.

Jag går runt och småler åt stavningar på skyltar, stavningar som ofta ligger närmare det fonetiska än vad svenska ord gör. Det är lite mindre julskyltat än Malmö, men samma ljumma väder. Däremot vimlar det av folk i tomtekostymer, på torg, i gathörn eller bara väntandes på bussen.

Det verkar finnas akut brist på akademiker av alla möjliga slag i Norge just nu, arkitekter inte minst. Och ortopedingenjörer, har jag hört.

Memories of a summer

I somras var vi i Berlin för första gången. Ja, jag har visserligen tillbringat fyra timmar på en tågstation i Berlin i väntan på ett tåg som skulle ta oss tillbaka till Sverige från en tur i Vitryssland 1996 och det var visserligen mycket minnesvärt, men det är inte om detta det här handlar. Jag var måhända inte i Berlin för första gången, men jag var i Berlin som om det var första gången. Jag hade en lista på saker jag borde göra, saker jag måste göra och saker jag ville göra, sånt man ska göra -första gången i Berlin.
Jag hade också fått en mycket informell lista över platser jag borde besöka eller uppleva. Från en helt okänd människa, en bekants bekant, fick jag följande inspirerande tips mejlade:

ta bruna-linjen från alexanderplatz till frankfurt tor, gå söder ut på
warschauer str. på vänster sida finns det en ställe som säljer halloumi. be om en "halloumi mit knoblauch sås". köp en kaffi efteråt. det är också gott.
gå på frankfurteralle, känn skalan. stort.
Astro har röd inredning i rymd design och är trevligt. man får plastmynt?

På grunberger str mellan Warschauer str och kreutziger finns det en
strandbar med palmer och sand på golvet. helt sjuk. säljer jättestora drinkar, känns som att vara i accapulco. ett måste. kul! köp en strawberrydakery eller pinacolada.
här skulle arthur russell hängt.
om du vill gå på en farlig technoklubb med grindpunk och crust och
drumnbass ska du gå till RAW, den ligger vid spree, gå på Stralauer alle öster ut från warschauer str och sen ner till spree.
jorden-går-under-stämning.
lite knarkigt och smutsigt. den öppnar på natten och håller på till
morgonen.

..på andra sidan spree finns det även en dyr och lyxig houseklubb, bara
till att gå över bron till kreutzberg. inte så trevlig. men fin utsikt.
..om du gick över bron kan du gå mot Scheisches Tor. innan tunnelbanan (som går i luften) finns det ett lite ödehus på vänster sida. här är det en indiesvartklubb! sjukt bra! gå in på gården på baksidan och ner för trappan. hash, färglada tyger och funk? hemmagjord bar och festival-i-småland-stämning.
härligt.

Och ett par sidor till. Hastigt ihopslängt, men så fyllt av smaker och lukter!Första gången jag läste igenom det blev jag alldeles varm av glädje. Det är ju såna här tips man vill ha! Jag blev oerhört sugen på att åka direkt och tillbringa betydligt flera dagar där än vad som var tänkt. Jag blir fortfarande alldeles bubblig av skratt när jag läser det och även om vi inte hittade en bråkdel av det som nämndes gick vi hela tiden runt med känslan av att det fanns outforskade fantastiska ställen precis runt hörnet.

Här är några de fantastiska ställen vi faktiskt besökte: