Nystart!

Det är nästan två år sedan det senaste inlägget och jag antar att bloggandet har sina faser och annat har sina. Emellanåt har jag faktiskt proffsbloggat, eller vad man kan kalla det när man bloggar på jobbet. Men nu stundar måhända andra tider. Det är i vilket fall som helst andra tider för mig. Jag har fått förmånen att fördjupa mig i dialogmetoder och brukarsamverkan i en industridoktorandtjänst på Chalmers. Så nu ändrar jag min ingång från att skriva ingenting här till att låta [ squinch ] få vara min forskarblogg. Jag har hört att moderna forskare har det nuförtiden (ordet forskarblogg får t ex 32 500 träffar när man googlar det). Men det är naturligtvis inte (enbart) därför jag gör det, utan för att man som forskarstuderande ständigt upptäcker nya saker och för att skrivandet om det man gör utgör en viktig del av själva forskandet. Själva grundbegreppen blogg kommer ju från web log, en webb-baserad förteckning av händelser. Så för min egen skull och för den som behagar läsa: I give to you - [ squinch ] - en forskarblogg!

Pingis vid Värnhem

Det var en gång en arkitektstudent som åkte till Berlin och förälskade sig i utomhuspingpong.

Med Berlin som förebild föreslog man för Malmö stad att det vore en god idé att sätta upp pingisbord på offentliga platser i här också.
Ett första bord är nu uppsatt vid Kungsgatans ena ände, vid Värnhemstorget. Det är designat av två av mina vänner, Anders Eriksson och Anna Modin, initiativtagare bakom projektet. De hävdar att pingpong gör världen bättre. I sin övertalande folder, den som skickades till Malmö stad, skriver de bl a:

Efter över 20 år av frostiga förbindelser mellan Kina och USA - mitt under brinnande Vietnamkrig skickade Kina en mycket oväntad pingisinvitation till USA. Inbjudan accepterades och i april 1971 besökte 15 amerikanska pingisspelare och tre journalister Kina för några uppvisningsmatcher och tillhörande besök i Peking och den kinesiska muren. De var de första amerikaner som besökte Kina sedan Mao Zedong kom till makten 1949. Pingisresan var en triumf och banade väg för president Nixons historiska besök hos Mao året efter. Aldrig har en sporthändelse spelat en så avgörande för internationell diplomati.

Om man inte har någon att spela med kan man dyka upp en tisdag 18.30 och spela rundpingis med andra som samlats. Senast jag var där var vi åtta stycken. I brist på racket till alla användes både små skärbrädor och en bok om trädgårsstäder. Vid nästa IKEA-besök ska jag köpa ett pinpongset med två racket för 49 kr.

Den delen av parken som bordet står i har, likt flera delar av Värnhemstorget, varit lite av en överbliven plats, vanligtvis befolkad av folk som inte har någon annanstans att vara. Det är en plats man passerar på väg hem elller på väg till buss och Hemköp. Med pingisbordet får den en ny använding och blir ett välbehövligt tillägg till parkens övriga karaktärer. Gräset är redan slitet vid spelarnas sidor och det är inte bara tisdagsrundpingisens förtjänst!
Här är Anna och Anders folder. De hälsar att om ni tycker att det är en bra idé, skicka ett mejl till Malmö stad och berätta det ,så kanske det blir fler pingpongbord. Ge gärna förslag på fler platser där det skulle passa.

Lotten

Vi gick ungefär tre år ihop på arkitektskolan i Lund. Sedan har vi farit åt olika håll. Nu har hon lagt arkitektandet på hyllan och gett sig in i klädindustrin med märket CMIG. Med en ständigt (verkar det som) leende modell, oerhört rutinerad och proffsig för sin ålder, saluför Lotten sina kläder via nätet.

Nästan arkitekt bra grund för litterära priser

Årets nobelpristagare, Orhan Pamuk, läste tydligen tre år på arkitektutbildningen i Istanbul innan han bestämde sig för att bli författare.

Och han är inte ensam, det är flera som kommit till insikt om vad de egentligen vill göra under sin arkitektutbildning.

Arundhati Roy, författare till bland annat De små tingens Gud, har också en halv arkitektutbildning i ryggen. Hon vann ett annat fint pris 1997.

Orhan Pamuk vid sitt arbetsbord. Pyssel: Hitta katten!