SCREENCRAP

...var vad det lät som, när vi idag lärde oss allt (känns det som) om ADT 2007 och kommandot SHRINKWRAP

Glad sås

Igår var jag på Sara och Peters bröllop. Veckans soliga dagar hade lovat gott med det blev en kall dag. Aprils sista kyliga timmar kunde naturligtvis ändå inte sänka bröllopsstämningen. Och som på de flesta bröllop fanns här tal, vackra blommor, fina klänningar, uppklädda släktingar, mindre släktingar som sprang runt runt, god mat, skämtsamma citat från brudparens barndom, välkomnanden in i nya familjer samt pakter och råd från tidigare ingifta släktingar.
Fast cateringpersonalen var väl inte alltför påläst när de ängsligt undrade om jag åt bröd (ihop med förrättssalladen som var täckt med ost, den frågade de inget om. Tur att jag inte var vegan). Som den valborgsafton det var vankades det också en spontant hopsamlad manskör som sjöng såväl Vinten Ra som Glad såsom fågeln runt en liten eld ute på gården.
Sen blev det chokladfondue.
Vid middagen hamnade jag mitt emot en av slagverkarna från kortfilmen Music for one apartment and six drummers. Vilket fick mig att återkalla hur förtjust jag blev när jag först såg den. Jag tror det var som förfilm till Italienska för nybörjare. Se och njut.

Av folket - för folket

Jag har för första gången varit inne i sagolika Moriskan i Folkets park. Det var stormöte för Möllevångsfestivalen. Musikarrangörer och representanter för föreningar runt Möllan samlades och planerade. På många sätt var det en rätt homogen grupp, med reggaeföreningen och hårdrocksrepresentanterna som stack ut lite. Och så en man som kom in lite sent och satte sig bakom oss andra. Han hade slips. När han senare presenterade sig passade han på att förläget be om ursäkt för detta.

Han hade slipsen för att han körde taxi och ingenting annat.

Stockholmsdag

Vattenspegel utanför SÖS, en av de soligaste dagarna hittills. Så här framåt kvällen hade den annars så hektiska platsen lugnat ner sig. Till vänster byggs bostäder.

Scrum master

Lättrörlig projektledare i lättrörliga processer. Snarare än att planera, dela ut och instruera arbetet verkar en scrum master genom att facilitera, coacha och leda.

Kan du tänka dig att jobba som arkitekt i Jämtland?

När det är bra tider för arkitekter blir det än svårare att få folk att söka tjänster i mindre orter.
Jag minns hur vi sa till varandra, i exjobbarrummet, spekulerande hur och om vi skulle få några jobb, sen på andra sidan den där examen vi jobbade på:

-Till en tjänst på kommunen i Hultsfred är det 50 sökande. I Halmstad 75 stycken.
Och så himlade vi lite med ögonen utan att riktigt vara säkra på vad siffrorna sa oss. Var det högt eller lågt? Var det ett tecken på den vändning alla talat om de senaste åren, den vändning som aldrig tycktes komma? Sedan vi började på skolan, och för all del redan innan, hade vi fått itutat att vi gick en osäker framtid till mötes, Det var svårt att få jobb, vilket vi också själva fått erfara i våra praktikansträngningar. Vi hade tröttnat på prognoserna om att en ljusning var i antågande och skjutit problemen och oron på framtiden. Men nu var vi ju nästan där.
När jag som nybliven arkitektstudent och medlem i facket räknade de publicerade jobbannonserna (1999) var de 4-5 stycken(1). För drygt ett år sedan var de 25 st och vissa månader sedan dess har antalet legat närmare 40 st. I Stockholm är arbetslösheten bland Sveriges Arkitekters medlemmar 1,6 %, i Skåne 2,2 %, bara snäppet lägre än riksgenomsnittet. Med såna siffror är det arbetsgivarna som ska oroa sig och det är inte förvånande att plötsligt få personlig post från Östersunds kommun med frågan:

-Kan du tänka dig att jobba som arkitekt i Jämtland?

Två broschyrer i färg lockar med bilder på vintersport, liftar, Frösö, BASE-hoppning, älgar och vyer som andas Peterson-Berger. Och så jobb på kommunen i Åre respektive Östersund, naturligtvis.
-Åre- den lilla kommunen med storstadspuls!
Kring fikabordet på jobbet står det klart att vi alla fått samma fråga.
Hoppas innerligt att de lyckas.

(1). En gång försökte jag förklara situationen för ett par av mina vänner som utbildat sig inom humaniora. Jag hann inte längre än till att nämna 4-5 annonser i månaden innan effekten kom. Men suset av folk som drog efter andan berodde inte på att siffran var låg. I deras ögon var den hög eller i allfall riktigt skaplig. Funnes det ständigt den mängden annonser som efterfrågade deras kompetenser hade de varit glada. Det var nästan så jag skämdes.

Bild över Östersund, från Institutet för tillväxtpolitiska studiers hemsida.

Ont om plats

En gammal bild, tagen på en studieresa i London för ett par år sedan. Bilden är tagen utifrån en korridor och på vardera sidan om trappan går dörrar in till rum. Jag har bestämt för mig att det var nån form av juridisk byggnad.

Möhippa

Fotograf: Sara, the bride to be

Påskpyssel

Workshop på akuten

Jag har en massa problem med att bilder inte visas, nu har jag minskat deras storlek rejält, hoppas det går bättre.

Nånstans mitt emellan värdeskapande tid, triage, och förkortningar som IVA, AVA och DVA bedriver vi våra brukardesigndialog-workshops om framtida om- och tillbyggnader på två större akutmottagningar. Workshop 1 blir en sammanställning av allas synpunkter på saker som fungerar bra och saker som fungerar dåligt, förslag på förbättringar och diskussioner om vad som är viktigast. I nästa Workshop arbetas det med flöden och vilka kvaliteter verksamheten ska representera. Bilder får symbolisera aktviteter och upplevelser och placeras ut i fiktiva rum som byggs upp i datorn. Här är exempel på några av de bilder som används.

Sedan, i Workshop 3, närmar man sig det konkreta och på en spelplan med färgade brickor bygger man upp lokalen utan att bry sig om var nuvarande väggar och funktioner finns. Panduro har just berikat vårt workshopkit med runda skumcirklar; "Funky Foam". De luktar lite konstigt, enligt utsago som alldeles nya golfbollar. Själv tycker jag deras lukt påminner om nåt godis jag åt för länge länge sen.

Inför den avslutande workshopen har vi, arkitekterna, gjort två synteser av projektgruppens idéer, konkreta planer som nu ska diskuteras fram till en lösning att gå vidare med.

Det här är en beskrivning av arbetsmetoden Designdialoger i tidiga skeden som min kollega Peter arbetat fram (och disputerade i 2004). Den går ut på att vi får en större inblick i verksamheten vi ska jobba med genom designworkshops med verksamhetens anställda. Genom att de får beskriva hur verksamheten går till i dag och hur de upplever att den kan förbättras skapas en gemensam plattform för hur arbetet med om- eller nybygget ska utvecklas. Vi förstår bättre vad de pratar om och de förstår bättre vad vi pratar om. Det är i alla fall tanken.

Akuten och flygplatsen

Intressant är att när man pratar om att effektivisera och förbättra förhållanden inom akuten använder man gärna liknelser med flygplan eller flygplatser. Verksamheterna verkar påminna om varandra i flera bemärkelser. En stor mängd människor ska passera. Information ska vara aktuell och kontinuerligt uppdaterad. Det kan bli snabba ändringar, förseningar och långa väntetider, vilket ännu mer kräver en enkel och tydlig information. Kommunikation och logistik inom byggnaden ska kunna fungera både som arbetsmiljö och för de tusental som varje vecka passerar igenom. Säkerheten är en viktig fråga som tack och lov ännu inte innebär att patienters bagage scannas med vätskor i plastpåsar. Röntgas gör det ändå på akuten. Material och utrustning ska finnas nära tillhands och vara påfylld. Gärna i små plomberade vagnar med hjul. I ett önskemål om hur undersökningsrummen ska utrustas förslås att utrustningen ska vara väggfast eller tak- eller vägghängd, så att man lätt kan dra ner exempelvis en syrgasmask när det behövs.
Väntetider är ett stort problem inom akutsjukvården idag. Målet är att ingen ska behöva vänta mer än 4 timmar, men det dubbla är inget ovanligt. I väntrummet har man ingen aning om var man befinner sig i kön, man vet inte hur lång tid man har kvar att vänta eller om man kanske har glömts bort. Dyker det upp patienter i livshotande tillstånd flyttas de främst i kön och väntetiden för de övriga förlängs ytterligare. Hur bra vore det inte om ens namn (eller könummer) fanns på en stor upplyst skärm där man liksom planen på en flygplats kan följa sin platsfå en preliminär tidpunkt eller en kommentar som ”DELAYED” eller ”GO TO GATE”?

När allt ens bagage är incheckat, ens handbagage säkerhetskollat, man har druckit sin dyra latte med croissant, rullat runt och ögonshoppat och slutligen nått sin gate, slår man sig ner med en dagstidning i en Exit Lounge där man kan sitta tills det är dags att borda planet. Där är man inte i vägen för någon.
Flöden inom akutmottagningar skulle behöva något liknande. Utskrivna patienter i väntan på bårtaxi eller färdtjänst ska slippa trängas med den hop som sitter i väntrummet och ännu inte har påbörjat sin färd genom vården. En akutens exit lounge efterlyses av en lokal projektledare.
I Utbildningsradions Designkontoret (vars programserie gick att beställa, fast bara på VHS, progressivt UR!) som sändes under 2006 och i repris under 2007 föreslås varje patient få ett litet välkomstpaket med information om hur akuten fungerar, hörlurar, en kudde, en filt mm (precis som i business class).

Vårsol

När solen skiner som den gör idag blir man glad. Vi är så mottagliga för lite sol så här års. Världen blir lite vackare. Till och med annars fula miljöer framstår som trevligare med lite vårsol. Solbelyst skräp blir nästan charmigt. Ett litet tag till. Innan vi och våra sinnen hunnit vänja oss vid ljuset och ser att det belyser just skräpet. Och skräpet ser ännu skräpigare ut än det gjorde från början.

Kristianopels kyrka

Kristianopels kyrka har en annorlunda kormålning.

Berlin

Vy från Hannes och Magdas lägenhetsfönster i Berlin.

Hus-såpa

Den dagliga hussåpan för tillfället är House MD. Hus i samma bemärkelse som i husläkare eller husgud. Och allt det här var inte menat att vara arkitektigt ordvitsigt från början, det bara föll sig så...
House är en tvserie om en grupp läkare som i varje avsnitt tar sig an ett medicinskt mysterium. Dr Gregory House, spelad av Hugh Laurie, är karaktären framför de andra. Att Laurie är britt kan man inte ana om man inte redan vet. Dr House ödslar inga vänligheter, är cynisk, asocial och hävdar att alla ljuger, särskilt patienter. Sakta växer ändå sympatierna med karaktären. Eller som en av de andra läkarna en gång säger: Du gör inte saker för att vara snäll eller för att man ska. Utan för att det är rätt.

En avskald scenografi med mycket glas och suggestiva färgåtergivningar förstärker House-världen. Och i sjukhusets matsal hänger Kartell-lampan Icon, i orange. Precis som i vårt vardagsrum!

Är det månne att jag jobbar så mycket med akutmottagningar som gör mig extra engagerad i såna här serier? Nåväl, igår refererade i alla fall arbetsgruppen på Mölndals Akutmottagning till serien. "Såna persienner som de har i Doktor House". Bra, då kan jag med gott samvete se en säsong till.

Fram med fältkikaren

Apropå konsulter, om du nån gång har undrat över vad det är du ser på natthimlen ska du definitivt gå in här. Till skillnad från sidans skandinaviska grannar (.dk och .no) presenteras här tecken av ett helt annat slag. Astronomen, tillika min morbror, Staffan Söderhjelm förklarar hur du ska hitta till pågående himlafenomen. I mars har man faktiskt möjlighet att se både Venus, Saturnus och Jupiter.

Bild och text från Astrokonsult.se berättar om stjärnan Spica nära till höger om månskäran på morgonen den 28 november 2005. Nere till vänster (över grannhusets tak) syns också planeten Jupiter.

Konsultbranschen

Vi är konsulter. Inom teknik, miljö och arkitetkur, heter det.
W på jobbet tillhör de som varit med länge i branschen. Han berättade hur han en gång i tiden blev utsedd till konsult av chefen. Det var nämligen bara konsulten som fick skriva under ritningar. Konsulten hade dessutom 4 semesterdagar mer och 2500 kr i utblidningsmedel lades undan varje år, för att användas till kurser, litteratur och studieresor.
Konsulten var den fina titeln. Man kunde vara överkonsult också. Lite som konsul.
Generalkonsult vore fint. Det hade nog beställaren gillat.

Det är något skönt allmänt över ordet. Konsulten dyker upp som räddaren i nöden. Att konsulter sen har rykte om sig att krångla till saker och ta betalt för det är nog bara rättvist. Man kan alltid skylla på konstulten.

Smog

Solen skiner, men det ser ut så här vid lunchtid nere vi hamnen. Vårdis, småler en del. Damm från citytunneln, hävdar nån annan. Man brukar kunna se järnvägsstationen i den här vyn.

Och åt ett annat håll kan man se högskolan Orkanen. I vanliga fall då.

Tarmsköljning

Tarmsköljning på lördag innebär att ikväll ska det bara drickas örtte. Och möjligen ätas nån frukt. Jag är glad att morgondagens övningar inte gäller mig. Frukt och te kan jag ha trevligt med ändå.

Parkour och hosta

Medan det risslar, rosslar och rasslar i mina luftvägar drömmer jag om allt jag inte orkar när jag är sjuk. Efter en dokumentär på TV, Jump Britain, drömmer jag om Parkour. Ni har säkert sett det i Lätta- eller Nikereklamen. Extremsporten som innebär att på smidigaste sätt ta sig från en punkt till en annan, vare sig det är ett staket, ett hus eller en stad i vägen. Flödet. Att se arkitektur som något mer, hus som möbler, som strukturer av något annat, något att besegra. Parkour verkar vara mer än en sport. En konstform. Vem som helst kan börja, säger en av killarna i reportaget. Du bara står här och hoppar dit - så har du börjat! Det finns en mentalitet som handlar om att inte vara rädd för motgångar, övervinna hinder, nästan säga emot tyngdlagen.
Jag såg en annan dokumentär nån vecka innan, om katter, och likheterna är påtagliga. Sprången, hoppen, förmågan att ta sig uppför vertikala ytor. Slow motion-bilderna genom hoppen. Det finns till och med ett hopp i parkour som kallas för katthopp. Man är Bagheera på språng genom djungeln - Jag skull aldrig ha lämnat honom ensam! - fast det är ingen djungel, det är en betongförort, milleniumdomen eller Lasduns Royal National Theatre.

Utövare av Parkour kallas traceurer. Det hela uppstod i den franska förorten Lisse. Två av förgrundsfigurerna då, såväl som idag, är David Belle och Sebastien Foucan. (Och för ett ögonblick hör jag Catastrophe Waitress) Jag vill vara stark och smidig som en katt och röra mig över stadens hustak, hoppa mellan lyftkranar som James Bond. Glida runt hörn. Sväva över staden.
Inte sitta i en soffa och hosta.