Gott nytt år!

Fotograf: Martin Eriksson

Sagolikt

Typiskt

När jag först flyttade till Malmö bodde jag ett tag inte så långt från Nobeltorget. Allt som hände och som skiljde sig från vad jag var van vid i Lund blev "typiskt Malmö". En förvånansvärt stor del av dem jag kände i Malmö bodde just i mina nya kvarter där. Hörnbutikerna, gatstenarna, ja till och med sommaren kändes typiskt Malmö. Sedan hamnade jag i Rörsjöstan och Värnhem. Rörsjöstan är också typiskt Malmö i det att det är en liten enklav med särskild karaktär, att det håller på att utvecklas till något annat än vad det var. Värnhem däremot upplevde jag som ännu mer typiskt Malmö. Hattaffärer och falafelsställen blandat med sushi och bowling. Torkad frukt och bortglömda bakomkvarter.

Ett litet tag bodde jag på Ronnebygatan i vad som nog räknas till västra sorgenfri, i ett hyreshus som ingen verkade bry sig om. Där lagades flaggande plastmattor med nubb och dörrhandtagen lossnade när man försökte stänga dörren. Det här kändes nästan inte som Sverige, tänkte jag. Skulle väl vara Malmö då. Men typiskt? Jo kanske.
När jag bodde mittemellan Möllevångstorget och Triangeln befann jag mig verkligen i händelsernas centrum. Barer, konserter och andra evenemang skedde precis runt (eller på!) hörnet. En natt hörde vi två tjejer springa ikapp någon som tagit deras väska och en taxichaufför kom till deras undsättning, folk ropade saker från balkongen. Sen kom polisen. Nedanför vårt sovrumsfönster. Sånt hände aldrig i Lund. Typiskt Malmö.

Nu bekantar jag mig med Slottstaden, mina nya kvarter. Käppastaden. Jo, det är mycket folk med käpp. Folk med käpp eller folk med hund. Här är begravningsbyråer och blomsteraffärer och träd på gatorna. Mycket folk ute och rör sig, stiliga hus, saker runt hörnet. Slottstaden känns också som typiskt Malmö!

Men så hittade jag det här. Det här är väl ändå typiskt Malmö? I vilket fall som helst är det en oemotståndlig blogg.

Kan det vara så att jakten efter typiskheter har en inbyggd förväntan att bli emotsagd - nej, nej, det här är typiskt? Och det här?

Vad är typiskt Malmö?

Frid i sinnet

Jag ska flytta på lördag (igen) och fick nycklarna idag. För att i lugn och ro känna in min nya lya köpte jag en Snickers och begav mig dit. När jag skulle sätta nycklarna i låset la jag märke till att det stod fel namn på dörren, varken mitt eller den förre ägarens utan Frid (som ingen av oss heter). Hade jag gått in i fel hus? Jag gick tillbaka till porten, den var rätt, det var rätt namn på listan där. Då slog det mig - det var en hälsning från någon i huset, någon som sköter namnen. En välkomsthälsning. Måhända en grannes förmaning? För alla andra som som passerade dörren skulle det vara ett namn på den som bodde där, likt jag nyss tolkat det, men för den som satt dit det, och för mig var det ju uppenbart inte det.

Mina nycklar passade. Och jag kände mig välkommen.

Opåtittad

Till skillnad från påtittad, alltså.

Mer Chicago

Utsikt från Sears Tower, högsta byggnaden i Chicago (och under flera år den högsta i världen). De andra skyskraporna bli små i jämförelse, utom möjligen, Hancock building, strax till vänster om mitten. Där slutade dagen, med drinkar (en Skyscraper, naturligtvis) och det obligatoriska besöket på damtoaletten med stadens bästa utsikt.

Chicago

På Coop vid Värnhem

...finns det någon som har haft roligt. Eller är helt omedveten om att det är roligt.

Södertälje nästa!

Jag har börjat jobba med Södertälje sjukhus och akutmottagningen där. Resultatet av våra workshops brukar slås in i brunt papper med ett snöre runt och transporteras hem på tåget för att noggrannare granskas, analyseras och protokollföras. Något direkt paketpapper fanns inte att tillgå den här gången. Istället slogs allt in i det där frasiga gråa pappret som man lägger på britsar. Syns den lite glänsande textiltejpen också?

Och den lite knottriga finishen kommer från regnet i Malmö...

Blåsigt

Vart vill du åka?

Prisad!

Projektet som mitt exjobb var en del av, Lidarebackens jordhus, har fått Halmstads byggnadskontors arkitekturpris 2007.
Jag fick nys om det när en reporter på GP ringde mig för att höra om jag ansåg jordhusbyggande vara en trend. Priset visade sig dock först inte inkludera mig utan bara byggherre, arkitekt och markägare. Efter samtal med mina förtrogna på kommunen bad de om ursäkt och jag står nu som Ansvarig för plankonceptet och är offentligen inbjuden till prisutdelningen på Stadens dag till helgen.

Förra året fick Schmidt Hammer Lassens bibliotek priset. Trevligt sällskap.

Törn sumpladan

...stod det på kaffeautomaten när jag försökte trycka fram en Latte Macchiato.
Hur blir det så här?. Det går ju bevisligen att använda bokstaven m i det ena ordet, var för inte i det andra? Och bokstaven ö går bra, men inte å?
Har maskinen programmerats av någon som inte är bevandrad i det svenska språket och bara haft en slarvigt hopskriven lapp om vad det ska stå?

Dagens Word

Microsoft Words ordlistas vägar äro outgrundliga.

Sillhövda har en kyrka som i text benämns Sillhövdas kyrka.

Word understryker frågande ordet Sillhövdas och undrar om jag möjligen kan mena sillhövdats.

Jag står sillhövdat oförstående.

Inspiration

De här balkongerna gör mig sugen på att plocka blåbär...

Pingis vid Värnhem

Det var en gång en arkitektstudent som åkte till Berlin och förälskade sig i utomhuspingpong.

Med Berlin som förebild föreslog man för Malmö stad att det vore en god idé att sätta upp pingisbord på offentliga platser i här också.
Ett första bord är nu uppsatt vid Kungsgatans ena ände, vid Värnhemstorget. Det är designat av två av mina vänner, Anders Eriksson och Anna Modin, initiativtagare bakom projektet. De hävdar att pingpong gör världen bättre. I sin övertalande folder, den som skickades till Malmö stad, skriver de bl a:

Efter över 20 år av frostiga förbindelser mellan Kina och USA - mitt under brinnande Vietnamkrig skickade Kina en mycket oväntad pingisinvitation till USA. Inbjudan accepterades och i april 1971 besökte 15 amerikanska pingisspelare och tre journalister Kina för några uppvisningsmatcher och tillhörande besök i Peking och den kinesiska muren. De var de första amerikaner som besökte Kina sedan Mao Zedong kom till makten 1949. Pingisresan var en triumf och banade väg för president Nixons historiska besök hos Mao året efter. Aldrig har en sporthändelse spelat en så avgörande för internationell diplomati.

Om man inte har någon att spela med kan man dyka upp en tisdag 18.30 och spela rundpingis med andra som samlats. Senast jag var där var vi åtta stycken. I brist på racket till alla användes både små skärbrädor och en bok om trädgårsstäder. Vid nästa IKEA-besök ska jag köpa ett pinpongset med två racket för 49 kr.

Den delen av parken som bordet står i har, likt flera delar av Värnhemstorget, varit lite av en överbliven plats, vanligtvis befolkad av folk som inte har någon annanstans att vara. Det är en plats man passerar på väg hem elller på väg till buss och Hemköp. Med pingisbordet får den en ny använding och blir ett välbehövligt tillägg till parkens övriga karaktärer. Gräset är redan slitet vid spelarnas sidor och det är inte bara tisdagsrundpingisens förtjänst!
Här är Anna och Anders folder. De hälsar att om ni tycker att det är en bra idé, skicka ett mejl till Malmö stad och berätta det ,så kanske det blir fler pingpongbord. Ge gärna förslag på fler platser där det skulle passa.

Roskilde Light

Som en utrikeskorrespondent står jag här mitt i stridens hetta på Roskildefestivalen 2007. Blött hade det varit, men regnet slutade under fredagen och under lördagen och söndagen var det uppehåll. Festivalledningen hade jobbat hårt på att skapa torrare platser, pumpat bort regnvatten, brett ut stora mängder flis så när jag som "light-besökare" kom på söndagen tyckte jag inte att det var särskilt farligt alls. Det var bara på sina ställen det såg ut så här. Fast jag tror bara att vi såg 4-5 stycken med andra skodon än gummistövlar.

Solen sken och värmde, konserterna och människorna var många och humöret var det inget fel på.

Gruppen Tunng tackar för applåderna.

Tusentals människor försöker vara snygga i gummistövlar. Under konserten med Wilco.
Timbuktukonserten är över och de som struntar i Basement Jaxx köar för att köpa biljett till festivaltåget som tar en direkt till Köpenhamn. Sällan har så många människor varit så leriga och på samma tåg som jag.

Vänner

Det är något särskilt med GB-gubben, även om han inte ser likadan ut som han gjorde när man var liten. Men sällan har han varit så glad som i lördags natt. Han hade liksom jag varit ute med några
polare när vi
stötte på varandra i ett gathörn. En del av hans sällskap hade just gått hem för kvällen, men de var två trogna glassgubbar kvar och de berättade att de haft en mycket fin dag och kväll och att natten bara precis hade börjat. Vi fick oss varsin kram och sen försvann de bort i riktning mot ölcaféet.
Nån som sett dem sen dess?

Enighet

I alla fall en gemensam port.

På väg till våfflor