Glaslycka

I ett bostadhus i sydvästra Berlin bor M&H. För att komma till deras takvåning får man traska upp trappa efter trappa. Men trapphuset har fina fönster som på sina ställen har kvar den äldre blyspröjsningnen med färgat glas.

På ett ställe har en ruta vid något tillfälle gått sönder och istället för att bara ersätta den med nytt glas har glasmästaren valt att göra något alldeles extra av det. Sånt gillar jag - en olycka har blivit lycka!

Vindlande svindlande

Det här är semesterplanerna. Kors och tvärs och runt. Och snabbbt ska det gå. En enda lång vattenrutschbana. Och sen vila i bassängen.

Eller ens huvud när man planerar hösten och hur det ska gå att kombinera alla projekt och transporterna dem emellan. Fem orter. 28 möten. 16 veckor. Kunde jag inte få min egen vattenrutschbana? Så landar jag i akutmottagningarna med ett plask!

Eller det mesta intressanta rummet på ett stort sjukhus. Rörpostcentralen! Studiebesöket här var fantastiskt. Där kommer något! Var? Redan borta. Där var det igen!

Förenkling

Ibland framstår byggnader i plan som grafiska konstverk. De är naturligtvis inte tänkta att upplevas så, ändå lockas vi som arkitekter av planestetiken. Enorma, geometriska figurer som aldrig kan upplevas från marken eller inifrån byggnaden, framstår som ack så tilltalande när man sitter och tittar ner på dem på ett papper, eller möjligen om man vore en glada som var ute och jagade.


Likväl, här är en, i byggnadskroppar förenklad, byggnad. Snygg eller hur?

Äpplet och päronträdet

Under en promenad i Berlin i helgen gick jag förbi de här. Och idag, onsdag, fick jag ännu en inbjudan om rundpingis vid Värnhem. Plötsligt kändes Berlin och Malmö mycket närmare varandra. 19.00 ikväll för den som är hågad! Värnhem alltså, inte Berlin.

Mittsommer i Berlin

Molnskratt

Myntat av min kollega B.

Molnskratt - det bullrande skratt min chef använder

A. när han tycker något är roligt.

B. när han inte vill svara på en fråga

C. vid inget eller båda av ovanstående

O! Oslooperan!

En mycket solig dag i den norska huvudstaden för ett par veckor sedan. Här står J och jag på taket av det nya operahuset av arkitektkontoret Snöhetta. Kolla in deras bildspel över bygget!

Vi var i Oslo på vårdkonferens och fick oss en rejäl guidning av det nya sjukhuset A-hus som jag nog kommer att återkomma till.

Under ytan vid Malmö C

I bortåt 10 år har man planerat för den och nu är de första bitarna nästan färdiga. Vid midsommar öppnas den nya gatan ovanpå och om två veckor släpps vattnet, som man lagt stora resurser på att pumpa undan, på igen. Vi fick komma på studiebesök på Citytunneln med kontoret. I hjälmar och västar steg vi ner i de 25 meter djupa hål som ännu inte är övertäckta.

Det här är en s.k. cut-and-cover-konstruktion. Man gräver ett hål och täcker över det igen när det är klart.

Chefen valde en lite längre rock, naturligtvis, det ska synas vem som bestämmer...

Två tunnlar har borrats från Hyllie och under Malmö för att mynna strax väster om Malmö Central. För varannan meter som blivit klar har cirkelsegement i betong satts på plats.

Det här är det sista segementet, med stora röda bokstäver har någon sprejat "der letzte" på kanten.

Efter att ha gått bredvid varandra i varsin tunnel gör spåren gemensam sak och bildar ett rum strax innan perrongen börjar.

Perrongen är 350 meter lång och förlängdes under under projektets gång, med vissa kontruktiva komplikationer som följd. Tågen har idag fler vagnar än man trodde var möjligt när man började planera.

( Vid hållplats Triangeln fanns inte möjligheten att förlänga och där kommer tågen att var längre än plattformarna. Man får gå innuti tågen för att kunna komma ut. )

Man når spåren antingen via hissar eller från en mezzaninvåning med rullband ner på plattformarna.

Ovanför tunneln pågår nu färdigställandet av de nya torg. Bilfria stråk och trappor ner mot kajkant är visionen.

En bro för bilar, cyklister och gångtrafikanter över kanalen, över tunneln. För att man faktiskt ska märka att det är en bro man kör över har murelement byggts mellan körbanorna. Manska uppleva att korsar en gräns och kör ut över kanalen, som man bara kan ana i smala slitsar mellan körbanorna. De är gjutna i cement och inklädda i granit.



Men eftersom de hamnar så nära körfälten finns risken att man ska köra på dem. Så vissa delar är stålkontstruktioner inklädda med granit. De ska ge vika om man krockar för hårt.

Gott nytt år!

Fotograf: Martin Eriksson

Sagolikt

Typiskt

När jag först flyttade till Malmö bodde jag ett tag inte så långt från Nobeltorget. Allt som hände och som skiljde sig från vad jag var van vid i Lund blev "typiskt Malmö". En förvånansvärt stor del av dem jag kände i Malmö bodde just i mina nya kvarter där. Hörnbutikerna, gatstenarna, ja till och med sommaren kändes typiskt Malmö. Sedan hamnade jag i Rörsjöstan och Värnhem. Rörsjöstan är också typiskt Malmö i det att det är en liten enklav med särskild karaktär, att det håller på att utvecklas till något annat än vad det var. Värnhem däremot upplevde jag som ännu mer typiskt Malmö. Hattaffärer och falafelsställen blandat med sushi och bowling. Torkad frukt och bortglömda bakomkvarter.

Ett litet tag bodde jag på Ronnebygatan i vad som nog räknas till västra sorgenfri, i ett hyreshus som ingen verkade bry sig om. Där lagades flaggande plastmattor med nubb och dörrhandtagen lossnade när man försökte stänga dörren. Det här kändes nästan inte som Sverige, tänkte jag. Skulle väl vara Malmö då. Men typiskt? Jo kanske.
När jag bodde mittemellan Möllevångstorget och Triangeln befann jag mig verkligen i händelsernas centrum. Barer, konserter och andra evenemang skedde precis runt (eller på!) hörnet. En natt hörde vi två tjejer springa ikapp någon som tagit deras väska och en taxichaufför kom till deras undsättning, folk ropade saker från balkongen. Sen kom polisen. Nedanför vårt sovrumsfönster. Sånt hände aldrig i Lund. Typiskt Malmö.

Nu bekantar jag mig med Slottstaden, mina nya kvarter. Käppastaden. Jo, det är mycket folk med käpp. Folk med käpp eller folk med hund. Här är begravningsbyråer och blomsteraffärer och träd på gatorna. Mycket folk ute och rör sig, stiliga hus, saker runt hörnet. Slottstaden känns också som typiskt Malmö!

Men så hittade jag det här. Det här är väl ändå typiskt Malmö? I vilket fall som helst är det en oemotståndlig blogg.

Kan det vara så att jakten efter typiskheter har en inbyggd förväntan att bli emotsagd - nej, nej, det här är typiskt? Och det här?

Vad är typiskt Malmö?

Frid i sinnet

Jag ska flytta på lördag (igen) och fick nycklarna idag. För att i lugn och ro känna in min nya lya köpte jag en Snickers och begav mig dit. När jag skulle sätta nycklarna i låset la jag märke till att det stod fel namn på dörren, varken mitt eller den förre ägarens utan Frid (som ingen av oss heter). Hade jag gått in i fel hus? Jag gick tillbaka till porten, den var rätt, det var rätt namn på listan där. Då slog det mig - det var en hälsning från någon i huset, någon som sköter namnen. En välkomsthälsning. Måhända en grannes förmaning? För alla andra som som passerade dörren skulle det vara ett namn på den som bodde där, likt jag nyss tolkat det, men för den som satt dit det, och för mig var det ju uppenbart inte det.

Mina nycklar passade. Och jag kände mig välkommen.

Opåtittad

Till skillnad från påtittad, alltså.

Mer Chicago

Utsikt från Sears Tower, högsta byggnaden i Chicago (och under flera år den högsta i världen). De andra skyskraporna bli små i jämförelse, utom möjligen, Hancock building, strax till vänster om mitten. Där slutade dagen, med drinkar (en Skyscraper, naturligtvis) och det obligatoriska besöket på damtoaletten med stadens bästa utsikt.

Chicago

På Coop vid Värnhem

...finns det någon som har haft roligt. Eller är helt omedveten om att det är roligt.

Södertälje nästa!

Jag har börjat jobba med Södertälje sjukhus och akutmottagningen där. Resultatet av våra workshops brukar slås in i brunt papper med ett snöre runt och transporteras hem på tåget för att noggrannare granskas, analyseras och protokollföras. Något direkt paketpapper fanns inte att tillgå den här gången. Istället slogs allt in i det där frasiga gråa pappret som man lägger på britsar. Syns den lite glänsande textiltejpen också?

Och den lite knottriga finishen kommer från regnet i Malmö...

Blåsigt

Vart vill du åka?

Prisad!

Projektet som mitt exjobb var en del av, Lidarebackens jordhus, har fått Halmstads byggnadskontors arkitekturpris 2007.
Jag fick nys om det när en reporter på GP ringde mig för att höra om jag ansåg jordhusbyggande vara en trend. Priset visade sig dock först inte inkludera mig utan bara byggherre, arkitekt och markägare. Efter samtal med mina förtrogna på kommunen bad de om ursäkt och jag står nu som Ansvarig för plankonceptet och är offentligen inbjuden till prisutdelningen på Stadens dag till helgen.

Förra året fick Schmidt Hammer Lassens bibliotek priset. Trevligt sällskap.