På väg till våfflor

Hej Pappa!

Från
VISS TIDARE
till
TISS VIDARE

Klaga på

Det är lätt att bli trött på de som bara klagar på saker, som ser saker negativt, som retar upp sig. Det är också lätt att bli en av dem själv. Och botten, eller toppen av kedjan når man när man börjar reta sig på folk som retar sig på saker. Vart bär det sen? Jag tror jag har sett en lösning som verkar konstruktiv på något sätt.

Kära medmänniskor, vare sig ni retar er på grannen, busschauffören eller dem som skapat windows / myspace / big brother, inte får den lön / frisyr / lunch ni förtjänar / önskar / drömmer om -förena er i klagokören!

Du anmäler dig med ett mail till klaga@signal-galleri.org, dit du även skickar ditt klagomål och kontaktuppgifter. Du får ingen bekräftelse på ditt mail, utan det är bara att dyka upp på repetitionerna.
Repetitioner kommer att hållas i Mazettisalen i Mazettihuset under ledning av dirigent Mattias Leesment Bergh, som går på Musikhögskolan i Malmö och även leder körerna Cumpane i Trelleborg och Malmökören 64. Följande repetitionstider gäller:

• Torsdag 2 augusti kl. 19.00 – 21.00
• Måndag 6 augusti kl. 19.00 – 21.00
• Torsdag 9 augusti kl. 19.00 – 21.00
• Måndag 13 augusti kl. 19.00 – 21.00
• Torsdag 16 augusti kl. 19.00 – 21.00

Sen blir det konsert på Malmöfestivalen!

Ortord

Kristianopel var en gång en stad innan svenskarna kom och avskaffade den. År 2000 hade samhället 80 invånare. Det känns inte helt rätt att kalla samhället för by, men det är väl ändå ingen tätort? Vad kallar man ett mindre samhälle i formell text?

Efter att ha gått till botten med frågan kan jag nu med SCB:s defintion, lite stolt, förklara att Kristianopel är en s m å o r t.

En småort är alltså ett samhälle med 50-199 invånare såvida avståndet mellan husen inte övertiger 150 m.

Från 200 invånare och uppåt kallas det för tätort under förutsättning att det inte är mer än 200 meter mellan husen.

Och glesbygd är det bara på ett par ställen i Sverige (endast en mindre del av Småland, Öland, Gotland, västra Svealand , bitar av Roslagen och Bergslagen och större delen av Norllands inland faller inom denna definition) där det är mer än 45 minuters bilresa till närmsta tätort med över 3000 invånare.

Jag är glad att vi redde ut det här.

Bilder tagna från Kristianopels kyrka i mars i år.

Koloni kolonååh kolonoj

Det började som en liten tanke, ett par drömmar framför datorn, och det är fortfarande bara en tanke, men en tanke jag gillar. Det vore trevligt med en kolonilott.

Det resulterade i dag i en cykelutflykt för att spana in några av Malmös kolonilottsområden. Men det blev så mycket mer. Det blev en upptäcktsfärd i Malmös utmarker, av malmöfält, solnedgångar och folk som klippte häckar, av nya bostadsområden, av gamla, av grusiga vägar, alléer och böljande åkermark. Mycket av sånt jag inte trodde fanns där, så nära. Lite som med koloniområdena som jag heller aldrig begripit mig på, eller ens noterat, ibland. Den där koncentrerade idyllen som stundtals tippar över i pedantiska gräsmattor, ibland åt andra hållet, i flagande färg, förfall och buskar som växer så man inte kan öppna grinden.Susanna var min fötjusande vapendragare och vi båda verkade svältfödda på lantlighet när vi inte kunde låta bli att ta en bild av vallmofältet. Sedan promenerade vi runt och "ååh"-ade och "ojj"-ade och namedroppade botaniska namn allt vi kunde.
Jägershill ligger närmare och är mer småskaligt, Almåsa på behörigt avstånd från stan, rakare vägare, större hus, större tomter och mer uppvuxet. Där kändes det nästan som om huset var det allra viktigaste. Prunkande potatisland (jo, den blommar nu) fanns knappast där, det var mer en syn från Jägershill.

Bilderna är båda från Jägershill, båda tomterna är till salu. Det röda med mycket blommor, det vita har en stor fin vinbärsbuske. Båda har äppelträd.
Koloniträdgårdar ligger tydligen på gator med inspirerande namn som Violgången, Azaleagränd, Blåsippevägen, och Campanulagatan. Och jag tror Susanna blev rätt sugen hon också.

Landsvägsbuss

Eller förrförrförrgårdagens ord.
Vad är det egentligen som skiljer en landsvägsbuss från en annan buss? Är andra bussar typiska stadsbussar? När vi på tåget mot Stockholm hör att resande mot Nyköping är tvungna att ta landsvägsbuss från Norrköping, småler vi lite åt ordet i vårt aircon-lokaltåg, jag och systern. Landsvägsbuss känns som ett gammalmodigt ord. Som Edvard Persson, som något stillsamt sommar och gräs vajande för vinden vid vägkanten. Men ändå ett behagligt ord. Betydligt mer förtroendeingivande än många andra resmedel.
Det var elfel i Nyköping så resten av tåget fick ta omvägen via Katrineholm. Om det nu inte hade varit så att det brann nånstans utanför Katrineholm. Passagerare från ett helt tåg lämnar de svala vagnarna och beger sig ut i den sommarvärme de flesta av oss upplevde den senaste helgen.
Just det, vi var hänvisade till landsvägsbuss.

Nybyggt

Med två veckors mellanrum har utsikten från worskhoppandet i Marmorsalen i Locums lokaler vuxit fram. Grävskopor har bytts ut mot avtäckta lekredskap och nu är det inflyttat. Nyréns har ritat bostadshuset som får väldigt nära till sitt sjukhus.

Flyttchock!

Det går alltid åt fler lådor än man tror.

Vinden ligger många fler trappor upp än man föreställer sig.

Och ens vänner är starkare och envisare än man hade vågat hoppas.

Tack Åsa, Martin, Christian, Neal och Victoria!