Astroturf

På trappan till sakristian till Fridlevstad kyrka ligger en dörrmatta av plast. Och mossa.

Arkitekter på film - Hejdå Älskling!

Arkitektkåren är inte helt ovanlig på film. Hittills har vi dock fått nöja oss med biroller som manusförfattaren tar till när huvudpersonens karaktär och liv behöver etableras för publiken. Arkitekterna på vita duken är huvudrollernas pojkvänner och flickvänner, potentiella dejter eller framgångsrika släktingar vars hus eller lägenhet man kan låna. Arkitektyrket används när någon ska framställas i ett lagom kreativt och statusgivande skimmer. Skymtande nånstans i bakgrunden försjunkna över ett ritbord eller förbiskyndande med ett ritrör över axeln på väg till ett viktigt möte: Hejdå Älskling, vi ses i nästa vecka, när min deadline är över. Det verkar inte lika tacksamt att skapa dramatik kring arkitektens liv som kring den skandalomsusade journalistens, inte lika socialt engagerande som lärarens och definitivt inte lika spännande som arkeologens eller akutläkarens. Politiker och poliser verkar också stå högt i kurs bland manusförfattare.

Mikael Persbrandts självmordsgrubblande och bilkörande arkitekt i Dag och natt var visserligen en huvudroll, men hans yrke spelade likväl samma biroll som tidigare: små accessoarer och statusmärken för att skapa karaktären av framgång utan att vara för spektakulär.
Ser däremot fram mot att snart se Jude Law spela landskapsarkitekt i filmen Breaking and Entering med manus och regi av Anthony Minghella som bland annat ligger bakom filmer som Den engelska patienten och Åter till Cold Mountain .

Höst

Dyrköpta vyer

Fågelinfluensan känns idag som ett överspelat problem, men än är det inte över för våra små flygande vänner. Läste i en artikel från tidskriften Audubon om hur farlig glasarkitekturen är för fåglar. Man tror att mellan 100 miljoner och en miljard fåglar dör varje år av att störtdyka in i glasrutor bara i Nordamerika.
"Glass is one of the world's great bird killers, rivaled only by habitat destruction and perhaps cats", säger en av de intervjuade ornitologerna i artikeln. Inte bara storslagna glasfasader på bibliotek och soluppgångsreflekterande glasskyskrapor i världens storstäder utgör ett hot, även vanliga villor blir dödsfällor när fåglar i full fart flyger mot vad de tror är högan sky eller bara en genväg genom en byggnad.
Som arkitekt vill man förstås veta vilken roll man har i det här. Stor uppenbarligen. Hur bygger man då fågelvänligt?
Att komma runt problemet är inte lätt. Det klassiska knepet med en fågelsiluett klistrad på glasytan visar sig problematiskt då man måste klistra relativt många för att fåglarna ska notera dem. Bäst verkar täta mönster av prickar eller ränder fungera. Det finns också glas med betydligt lägre reflektionsförmåga, olika grader av genomskinlighet med "frostade" mönster och på en del ställen har man framgångsrikt vinklat glasytorna något neråt så att de speglar marken istället för himmelen.
"Designers deal with trade-offs all the time. This is the kind of challenge a good architect would revel in." avslutar Chris Barry (chef inom Pilkington Glass i Toledo, Ohio) och sammanfattar lite fint hur viktigt det är att se saker som utmaningar istället för hinder.


Hela artikeln hittar du här.

Och fågeln på bilden har ingenting med artikeln att göra, den är en glad duva vid Värnhem.

Rent klotter

Läste i Sydsvenskan om Paul Curtis som under namnet Moose skriver meddelanden på ytor i offentliga miljöer genom att skrubba underlaget rent med en trasa eller borste. Är det här vandalism? Myndigheterna blir förvirrade men lämnar honom ifred.

Mer om honom här.