Bruno

Metro brukar ha en liten ruta med statistik längst ner till vänster på framsidan. Ofta är det konstigt ställda frågor och fula, fördomsfulla bilder och man vill, som alltid när det handlar om statistik, veta mer om sammanhanget frågan ställts i.

Dagens Metro Statistik visar topplistan över mest sökta kändisbilder på sökmotorn sesam.se.

Listan är som följer:

1. Eva Longoria

2. Ola Salo

3. Jennifer Aniston

4. Pernilla Wahlgren

5. Paris Hilton

6. Bruno Mathsson

Inte bara blev jag väldigt förvånad över att Pernilla Wahlgren lyckas få fler sökningar än Paris Hilton, på sjätte plats kommer helt oväntat en helt annan sorts kändis. Som arkitekt och formgivare sticker han ut lite bland skådespelerskor, artister och eh, jag vet inte vad jag ska kalla Paris, kändisar, rätt och slätt?

Dessutom noterade jag att inte mindre än två smålänningar kvalat sig in på listan.

En kollega försökte hävda att det nog inte var han, att jag nog missat någon nykänd dokusåpa-kändis som lagade mat av skrot på nån kabelkanal.

Tråkigt nog beror listans förvånande sammansättning antagligen på en missuppfattning från Metros sida. Listan visar förmodligen de sex senast gjorda sökningarna på sesam.se vid ett specifikt tillfälle, vilket inte gör sig särskilt bra på framsidan på en daglig gratistidning.

Man använder det språk man har

"Det sitter som ett bråck på fasad"

Sagt för att beskriva ett litet, utbyggt, glasat byggnadsparti av en workshopdeltagare i projektet om ny operationsavdelning på Södersjukhuset.

Stormgrav

Ni har väl tid fem minuter, för en liten överraskning? säger Anders på vägen hem och svänger av från Tjurkös smala skärgårdsväg på en ännu mindre grusväg eftersom vi andra naturligtvis nickar uppmuntrande. Där, ett par hundra meter från vägen, ligger oväntat ett stort område där marken, likt en vallgrav, är urhuggen. En stormgrav, berättar Anders. På Tjurkö -Stenhuggarön i Blekinge, den yttersta av tre där de båda andra är Sturkö och Senoren (känd för sina jordgubbar och potatis), har mycket av livet cirkulerat kring sten. På den tiden när lösdriveri var straffbart skickades lösdrivarna till huggeriet för att få nått vettigt att göra. Med sin placering i Blekinge skärgård blev Tjurkö (och många andra öar) också en strategisk plats för Försvaret. För att lura fienden höggs breda vägar ut i berget. De var plana och den enklaste vägen att ta sig fram, vilket skulle leda fienden in i dem. Men gömda bakom skottgluggar, kamouflerade i landskapet, fanns blekingeborna beredda.

Glas

I Tjurkö Kyrka försökte jag fånga fönsterglasets kaleidoskopiska effekter på bild.

Vad har hänt här?

Ännu en hiss

Kanske är det för att jag idag också läst den här posten om gömda rum och våningar i NY i kombination med att jag just stött på begreppet Paternoster-hiss som gör att det tilltalar mig så. Jag har aldrig sett någon på riktigt, men de lär finnas i en del hus i Sverige. En mänsklig mathiss? Lite fascinerande, lite skrämmande och helt omodernt? Läs mer om paternoster-hissar här eller här, varifrån bilden är tagen. Med en sådan hiss måste man ju kunna komma åt en byggnads alla lönnutrymmen, lite som om I huvudet på John Malkovich möter C S Lewis.

En gång var jag på ett studiebesök på Kungliga Slottet i Stockholm. Där hade praktikanterna hos slottsarkitekten just hittat ett par rum som inte fanns på några ritningar, inuti en tjock mur i källaren.

Eller i höstas när vi höll på och inventerade ett skruttigt hus från mitten av 1800-talet, fullpackat med undanskuffade möbler och flagnande 70-talstapeter, och plötsligt kommer in i ett rum där någon uppenbarligen hade replokal.

Av hissar jag mött

var det här den hemligaste...

Gick förbi det här

SCREENCRAP

...var vad det lät som, när vi idag lärde oss allt (känns det som) om ADT 2007 och kommandot SHRINKWRAP

Glad sås

Igår var jag på Sara och Peters bröllop. Veckans soliga dagar hade lovat gott med det blev en kall dag. Aprils sista kyliga timmar kunde naturligtvis ändå inte sänka bröllopsstämningen. Och som på de flesta bröllop fanns här tal, vackra blommor, fina klänningar, uppklädda släktingar, mindre släktingar som sprang runt runt, god mat, skämtsamma citat från brudparens barndom, välkomnanden in i nya familjer samt pakter och råd från tidigare ingifta släktingar.
Fast cateringpersonalen var väl inte alltför påläst när de ängsligt undrade om jag åt bröd (ihop med förrättssalladen som var täckt med ost, den frågade de inget om. Tur att jag inte var vegan). Som den valborgsafton det var vankades det också en spontant hopsamlad manskör som sjöng såväl Vinten Ra som Glad såsom fågeln runt en liten eld ute på gården.
Sen blev det chokladfondue.
Vid middagen hamnade jag mitt emot en av slagverkarna från kortfilmen Music for one apartment and six drummers. Vilket fick mig att återkalla hur förtjust jag blev när jag först såg den. Jag tror det var som förfilm till Italienska för nybörjare. Se och njut.