Sagolikt

Typiskt

När jag först flyttade till Malmö bodde jag ett tag inte så långt från Nobeltorget. Allt som hände och som skiljde sig från vad jag var van vid i Lund blev "typiskt Malmö". En förvånansvärt stor del av dem jag kände i Malmö bodde just i mina nya kvarter där. Hörnbutikerna, gatstenarna, ja till och med sommaren kändes typiskt Malmö. Sedan hamnade jag i Rörsjöstan och Värnhem. Rörsjöstan är också typiskt Malmö i det att det är en liten enklav med särskild karaktär, att det håller på att utvecklas till något annat än vad det var. Värnhem däremot upplevde jag som ännu mer typiskt Malmö. Hattaffärer och falafelsställen blandat med sushi och bowling. Torkad frukt och bortglömda bakomkvarter.

Ett litet tag bodde jag på Ronnebygatan i vad som nog räknas till västra sorgenfri, i ett hyreshus som ingen verkade bry sig om. Där lagades flaggande plastmattor med nubb och dörrhandtagen lossnade när man försökte stänga dörren. Det här kändes nästan inte som Sverige, tänkte jag. Skulle väl vara Malmö då. Men typiskt? Jo kanske.
När jag bodde mittemellan Möllevångstorget och Triangeln befann jag mig verkligen i händelsernas centrum. Barer, konserter och andra evenemang skedde precis runt (eller på!) hörnet. En natt hörde vi två tjejer springa ikapp någon som tagit deras väska och en taxichaufför kom till deras undsättning, folk ropade saker från balkongen. Sen kom polisen. Nedanför vårt sovrumsfönster. Sånt hände aldrig i Lund. Typiskt Malmö.

Nu bekantar jag mig med Slottstaden, mina nya kvarter. Käppastaden. Jo, det är mycket folk med käpp. Folk med käpp eller folk med hund. Här är begravningsbyråer och blomsteraffärer och träd på gatorna. Mycket folk ute och rör sig, stiliga hus, saker runt hörnet. Slottstaden känns också som typiskt Malmö!

Men så hittade jag det här. Det här är väl ändå typiskt Malmö? I vilket fall som helst är det en oemotståndlig blogg.

Kan det vara så att jakten efter typiskheter har en inbyggd förväntan att bli emotsagd - nej, nej, det här är typiskt? Och det här?

Vad är typiskt Malmö?

Frid i sinnet

Jag ska flytta på lördag (igen) och fick nycklarna idag. För att i lugn och ro känna in min nya lya köpte jag en Snickers och begav mig dit. När jag skulle sätta nycklarna i låset la jag märke till att det stod fel namn på dörren, varken mitt eller den förre ägarens utan Frid (som ingen av oss heter). Hade jag gått in i fel hus? Jag gick tillbaka till porten, den var rätt, det var rätt namn på listan där. Då slog det mig - det var en hälsning från någon i huset, någon som sköter namnen. En välkomsthälsning. Måhända en grannes förmaning? För alla andra som som passerade dörren skulle det vara ett namn på den som bodde där, likt jag nyss tolkat det, men för den som satt dit det, och för mig var det ju uppenbart inte det.

Mina nycklar passade. Och jag kände mig välkommen.

Opåtittad

Till skillnad från påtittad, alltså.

Mer Chicago

Utsikt från Sears Tower, högsta byggnaden i Chicago (och under flera år den högsta i världen). De andra skyskraporna bli små i jämförelse, utom möjligen, Hancock building, strax till vänster om mitten. Där slutade dagen, med drinkar (en Skyscraper, naturligtvis) och det obligatoriska besöket på damtoaletten med stadens bästa utsikt.

Chicago

På Coop vid Värnhem

...finns det någon som har haft roligt. Eller är helt omedveten om att det är roligt.

Södertälje nästa!

Jag har börjat jobba med Södertälje sjukhus och akutmottagningen där. Resultatet av våra workshops brukar slås in i brunt papper med ett snöre runt och transporteras hem på tåget för att noggrannare granskas, analyseras och protokollföras. Något direkt paketpapper fanns inte att tillgå den här gången. Istället slogs allt in i det där frasiga gråa pappret som man lägger på britsar. Syns den lite glänsande textiltejpen också?

Och den lite knottriga finishen kommer från regnet i Malmö...

Blåsigt

Vart vill du åka?

Prisad!

Projektet som mitt exjobb var en del av, Lidarebackens jordhus, har fått Halmstads byggnadskontors arkitekturpris 2007.
Jag fick nys om det när en reporter på GP ringde mig för att höra om jag ansåg jordhusbyggande vara en trend. Priset visade sig dock först inte inkludera mig utan bara byggherre, arkitekt och markägare. Efter samtal med mina förtrogna på kommunen bad de om ursäkt och jag står nu som Ansvarig för plankonceptet och är offentligen inbjuden till prisutdelningen på Stadens dag till helgen.

Förra året fick Schmidt Hammer Lassens bibliotek priset. Trevligt sällskap.

Törn sumpladan

...stod det på kaffeautomaten när jag försökte trycka fram en Latte Macchiato.
Hur blir det så här?. Det går ju bevisligen att använda bokstaven m i det ena ordet, var för inte i det andra? Och bokstaven ö går bra, men inte å?
Har maskinen programmerats av någon som inte är bevandrad i det svenska språket och bara haft en slarvigt hopskriven lapp om vad det ska stå?

Dagens Word

Microsoft Words ordlistas vägar äro outgrundliga.

Sillhövda har en kyrka som i text benämns Sillhövdas kyrka.

Word understryker frågande ordet Sillhövdas och undrar om jag möjligen kan mena sillhövdats.

Jag står sillhövdat oförstående.

Inspiration

De här balkongerna gör mig sugen på att plocka blåbär...

Pingis vid Värnhem

Det var en gång en arkitektstudent som åkte till Berlin och förälskade sig i utomhuspingpong.

Med Berlin som förebild föreslog man för Malmö stad att det vore en god idé att sätta upp pingisbord på offentliga platser i här också.
Ett första bord är nu uppsatt vid Kungsgatans ena ände, vid Värnhemstorget. Det är designat av två av mina vänner, Anders Eriksson och Anna Modin, initiativtagare bakom projektet. De hävdar att pingpong gör världen bättre. I sin övertalande folder, den som skickades till Malmö stad, skriver de bl a:

Efter över 20 år av frostiga förbindelser mellan Kina och USA - mitt under brinnande Vietnamkrig skickade Kina en mycket oväntad pingisinvitation till USA. Inbjudan accepterades och i april 1971 besökte 15 amerikanska pingisspelare och tre journalister Kina för några uppvisningsmatcher och tillhörande besök i Peking och den kinesiska muren. De var de första amerikaner som besökte Kina sedan Mao Zedong kom till makten 1949. Pingisresan var en triumf och banade väg för president Nixons historiska besök hos Mao året efter. Aldrig har en sporthändelse spelat en så avgörande för internationell diplomati.

Om man inte har någon att spela med kan man dyka upp en tisdag 18.30 och spela rundpingis med andra som samlats. Senast jag var där var vi åtta stycken. I brist på racket till alla användes både små skärbrädor och en bok om trädgårsstäder. Vid nästa IKEA-besök ska jag köpa ett pinpongset med två racket för 49 kr.

Den delen av parken som bordet står i har, likt flera delar av Värnhemstorget, varit lite av en överbliven plats, vanligtvis befolkad av folk som inte har någon annanstans att vara. Det är en plats man passerar på väg hem elller på väg till buss och Hemköp. Med pingisbordet får den en ny använding och blir ett välbehövligt tillägg till parkens övriga karaktärer. Gräset är redan slitet vid spelarnas sidor och det är inte bara tisdagsrundpingisens förtjänst!
Här är Anna och Anders folder. De hälsar att om ni tycker att det är en bra idé, skicka ett mejl till Malmö stad och berätta det ,så kanske det blir fler pingpongbord. Ge gärna förslag på fler platser där det skulle passa.

Roskilde Light

Som en utrikeskorrespondent står jag här mitt i stridens hetta på Roskildefestivalen 2007. Blött hade det varit, men regnet slutade under fredagen och under lördagen och söndagen var det uppehåll. Festivalledningen hade jobbat hårt på att skapa torrare platser, pumpat bort regnvatten, brett ut stora mängder flis så när jag som "light-besökare" kom på söndagen tyckte jag inte att det var särskilt farligt alls. Det var bara på sina ställen det såg ut så här. Fast jag tror bara att vi såg 4-5 stycken med andra skodon än gummistövlar.

Solen sken och värmde, konserterna och människorna var många och humöret var det inget fel på.

Gruppen Tunng tackar för applåderna.

Tusentals människor försöker vara snygga i gummistövlar. Under konserten med Wilco.
Timbuktukonserten är över och de som struntar i Basement Jaxx köar för att köpa biljett till festivaltåget som tar en direkt till Köpenhamn. Sällan har så många människor varit så leriga och på samma tåg som jag.

Vänner

Det är något särskilt med GB-gubben, även om han inte ser likadan ut som han gjorde när man var liten. Men sällan har han varit så glad som i lördags natt. Han hade liksom jag varit ute med några
polare när vi
stötte på varandra i ett gathörn. En del av hans sällskap hade just gått hem för kvällen, men de var två trogna glassgubbar kvar och de berättade att de haft en mycket fin dag och kväll och att natten bara precis hade börjat. Vi fick oss varsin kram och sen försvann de bort i riktning mot ölcaféet.
Nån som sett dem sen dess?

Enighet

I alla fall en gemensam port.

På väg till våfflor

Hej Pappa!

Från
VISS TIDARE
till
TISS VIDARE

Klaga på

Det är lätt att bli trött på de som bara klagar på saker, som ser saker negativt, som retar upp sig. Det är också lätt att bli en av dem själv. Och botten, eller toppen av kedjan når man när man börjar reta sig på folk som retar sig på saker. Vart bär det sen? Jag tror jag har sett en lösning som verkar konstruktiv på något sätt.

Kära medmänniskor, vare sig ni retar er på grannen, busschauffören eller dem som skapat windows / myspace / big brother, inte får den lön / frisyr / lunch ni förtjänar / önskar / drömmer om -förena er i klagokören!

Du anmäler dig med ett mail till klaga@signal-galleri.org, dit du även skickar ditt klagomål och kontaktuppgifter. Du får ingen bekräftelse på ditt mail, utan det är bara att dyka upp på repetitionerna.
Repetitioner kommer att hållas i Mazettisalen i Mazettihuset under ledning av dirigent Mattias Leesment Bergh, som går på Musikhögskolan i Malmö och även leder körerna Cumpane i Trelleborg och Malmökören 64. Följande repetitionstider gäller:

• Torsdag 2 augusti kl. 19.00 – 21.00
• Måndag 6 augusti kl. 19.00 – 21.00
• Torsdag 9 augusti kl. 19.00 – 21.00
• Måndag 13 augusti kl. 19.00 – 21.00
• Torsdag 16 augusti kl. 19.00 – 21.00

Sen blir det konsert på Malmöfestivalen!

Ortord

Kristianopel var en gång en stad innan svenskarna kom och avskaffade den. År 2000 hade samhället 80 invånare. Det känns inte helt rätt att kalla samhället för by, men det är väl ändå ingen tätort? Vad kallar man ett mindre samhälle i formell text?

Efter att ha gått till botten med frågan kan jag nu med SCB:s defintion, lite stolt, förklara att Kristianopel är en s m å o r t.

En småort är alltså ett samhälle med 50-199 invånare såvida avståndet mellan husen inte övertiger 150 m.

Från 200 invånare och uppåt kallas det för tätort under förutsättning att det inte är mer än 200 meter mellan husen.

Och glesbygd är det bara på ett par ställen i Sverige (endast en mindre del av Småland, Öland, Gotland, västra Svealand , bitar av Roslagen och Bergslagen och större delen av Norllands inland faller inom denna definition) där det är mer än 45 minuters bilresa till närmsta tätort med över 3000 invånare.

Jag är glad att vi redde ut det här.

Bilder tagna från Kristianopels kyrka i mars i år.

Koloni kolonååh kolonoj

Det började som en liten tanke, ett par drömmar framför datorn, och det är fortfarande bara en tanke, men en tanke jag gillar. Det vore trevligt med en kolonilott.

Det resulterade i dag i en cykelutflykt för att spana in några av Malmös kolonilottsområden. Men det blev så mycket mer. Det blev en upptäcktsfärd i Malmös utmarker, av malmöfält, solnedgångar och folk som klippte häckar, av nya bostadsområden, av gamla, av grusiga vägar, alléer och böljande åkermark. Mycket av sånt jag inte trodde fanns där, så nära. Lite som med koloniområdena som jag heller aldrig begripit mig på, eller ens noterat, ibland. Den där koncentrerade idyllen som stundtals tippar över i pedantiska gräsmattor, ibland åt andra hållet, i flagande färg, förfall och buskar som växer så man inte kan öppna grinden.Susanna var min fötjusande vapendragare och vi båda verkade svältfödda på lantlighet när vi inte kunde låta bli att ta en bild av vallmofältet. Sedan promenerade vi runt och "ååh"-ade och "ojj"-ade och namedroppade botaniska namn allt vi kunde.
Jägershill ligger närmare och är mer småskaligt, Almåsa på behörigt avstånd från stan, rakare vägare, större hus, större tomter och mer uppvuxet. Där kändes det nästan som om huset var det allra viktigaste. Prunkande potatisland (jo, den blommar nu) fanns knappast där, det var mer en syn från Jägershill.

Bilderna är båda från Jägershill, båda tomterna är till salu. Det röda med mycket blommor, det vita har en stor fin vinbärsbuske. Båda har äppelträd.
Koloniträdgårdar ligger tydligen på gator med inspirerande namn som Violgången, Azaleagränd, Blåsippevägen, och Campanulagatan. Och jag tror Susanna blev rätt sugen hon också.

Landsvägsbuss

Eller förrförrförrgårdagens ord.
Vad är det egentligen som skiljer en landsvägsbuss från en annan buss? Är andra bussar typiska stadsbussar? När vi på tåget mot Stockholm hör att resande mot Nyköping är tvungna att ta landsvägsbuss från Norrköping, småler vi lite åt ordet i vårt aircon-lokaltåg, jag och systern. Landsvägsbuss känns som ett gammalmodigt ord. Som Edvard Persson, som något stillsamt sommar och gräs vajande för vinden vid vägkanten. Men ändå ett behagligt ord. Betydligt mer förtroendeingivande än många andra resmedel.
Det var elfel i Nyköping så resten av tåget fick ta omvägen via Katrineholm. Om det nu inte hade varit så att det brann nånstans utanför Katrineholm. Passagerare från ett helt tåg lämnar de svala vagnarna och beger sig ut i den sommarvärme de flesta av oss upplevde den senaste helgen.
Just det, vi var hänvisade till landsvägsbuss.

Nybyggt

Med två veckors mellanrum har utsikten från worskhoppandet i Marmorsalen i Locums lokaler vuxit fram. Grävskopor har bytts ut mot avtäckta lekredskap och nu är det inflyttat. Nyréns har ritat bostadshuset som får väldigt nära till sitt sjukhus.

Flyttchock!

Det går alltid åt fler lådor än man tror.

Vinden ligger många fler trappor upp än man föreställer sig.

Och ens vänner är starkare och envisare än man hade vågat hoppas.

Tack Åsa, Martin, Christian, Neal och Victoria!

Bruno

Metro brukar ha en liten ruta med statistik längst ner till vänster på framsidan. Ofta är det konstigt ställda frågor och fula, fördomsfulla bilder och man vill, som alltid när det handlar om statistik, veta mer om sammanhanget frågan ställts i.

Dagens Metro Statistik visar topplistan över mest sökta kändisbilder på sökmotorn sesam.se.

Listan är som följer:

1. Eva Longoria

2. Ola Salo

3. Jennifer Aniston

4. Pernilla Wahlgren

5. Paris Hilton

6. Bruno Mathsson

Inte bara blev jag väldigt förvånad över att Pernilla Wahlgren lyckas få fler sökningar än Paris Hilton, på sjätte plats kommer helt oväntat en helt annan sorts kändis. Som arkitekt och formgivare sticker han ut lite bland skådespelerskor, artister och eh, jag vet inte vad jag ska kalla Paris, kändisar, rätt och slätt?

Dessutom noterade jag att inte mindre än två smålänningar kvalat sig in på listan.

En kollega försökte hävda att det nog inte var han, att jag nog missat någon nykänd dokusåpa-kändis som lagade mat av skrot på nån kabelkanal.

Tråkigt nog beror listans förvånande sammansättning antagligen på en missuppfattning från Metros sida. Listan visar förmodligen de sex senast gjorda sökningarna på sesam.se vid ett specifikt tillfälle, vilket inte gör sig särskilt bra på framsidan på en daglig gratistidning.

Man använder det språk man har

"Det sitter som ett bråck på fasad"

Sagt för att beskriva ett litet, utbyggt, glasat byggnadsparti av en workshopdeltagare i projektet om ny operationsavdelning på Södersjukhuset.

Stormgrav

Ni har väl tid fem minuter, för en liten överraskning? säger Anders på vägen hem och svänger av från Tjurkös smala skärgårdsväg på en ännu mindre grusväg eftersom vi andra naturligtvis nickar uppmuntrande. Där, ett par hundra meter från vägen, ligger oväntat ett stort område där marken, likt en vallgrav, är urhuggen. En stormgrav, berättar Anders. På Tjurkö -Stenhuggarön i Blekinge, den yttersta av tre där de båda andra är Sturkö och Senoren (känd för sina jordgubbar och potatis), har mycket av livet cirkulerat kring sten. På den tiden när lösdriveri var straffbart skickades lösdrivarna till huggeriet för att få nått vettigt att göra. Med sin placering i Blekinge skärgård blev Tjurkö (och många andra öar) också en strategisk plats för Försvaret. För att lura fienden höggs breda vägar ut i berget. De var plana och den enklaste vägen att ta sig fram, vilket skulle leda fienden in i dem. Men gömda bakom skottgluggar, kamouflerade i landskapet, fanns blekingeborna beredda.

Glas

I Tjurkö Kyrka försökte jag fånga fönsterglasets kaleidoskopiska effekter på bild.

Vad har hänt här?

Ännu en hiss

Kanske är det för att jag idag också läst den här posten om gömda rum och våningar i NY i kombination med att jag just stött på begreppet Paternoster-hiss som gör att det tilltalar mig så. Jag har aldrig sett någon på riktigt, men de lär finnas i en del hus i Sverige. En mänsklig mathiss? Lite fascinerande, lite skrämmande och helt omodernt? Läs mer om paternoster-hissar här eller här, varifrån bilden är tagen. Med en sådan hiss måste man ju kunna komma åt en byggnads alla lönnutrymmen, lite som om I huvudet på John Malkovich möter C S Lewis.

En gång var jag på ett studiebesök på Kungliga Slottet i Stockholm. Där hade praktikanterna hos slottsarkitekten just hittat ett par rum som inte fanns på några ritningar, inuti en tjock mur i källaren.

Eller i höstas när vi höll på och inventerade ett skruttigt hus från mitten av 1800-talet, fullpackat med undanskuffade möbler och flagnande 70-talstapeter, och plötsligt kommer in i ett rum där någon uppenbarligen hade replokal.

Av hissar jag mött

var det här den hemligaste...

Gick förbi det här

SCREENCRAP

...var vad det lät som, när vi idag lärde oss allt (känns det som) om ADT 2007 och kommandot SHRINKWRAP

Glad sås

Igår var jag på Sara och Peters bröllop. Veckans soliga dagar hade lovat gott med det blev en kall dag. Aprils sista kyliga timmar kunde naturligtvis ändå inte sänka bröllopsstämningen. Och som på de flesta bröllop fanns här tal, vackra blommor, fina klänningar, uppklädda släktingar, mindre släktingar som sprang runt runt, god mat, skämtsamma citat från brudparens barndom, välkomnanden in i nya familjer samt pakter och råd från tidigare ingifta släktingar.
Fast cateringpersonalen var väl inte alltför påläst när de ängsligt undrade om jag åt bröd (ihop med förrättssalladen som var täckt med ost, den frågade de inget om. Tur att jag inte var vegan). Som den valborgsafton det var vankades det också en spontant hopsamlad manskör som sjöng såväl Vinten Ra som Glad såsom fågeln runt en liten eld ute på gården.
Sen blev det chokladfondue.
Vid middagen hamnade jag mitt emot en av slagverkarna från kortfilmen Music for one apartment and six drummers. Vilket fick mig att återkalla hur förtjust jag blev när jag först såg den. Jag tror det var som förfilm till Italienska för nybörjare. Se och njut.

Av folket - för folket

Jag har för första gången varit inne i sagolika Moriskan i Folkets park. Det var stormöte för Möllevångsfestivalen. Musikarrangörer och representanter för föreningar runt Möllan samlades och planerade. På många sätt var det en rätt homogen grupp, med reggaeföreningen och hårdrocksrepresentanterna som stack ut lite. Och så en man som kom in lite sent och satte sig bakom oss andra. Han hade slips. När han senare presenterade sig passade han på att förläget be om ursäkt för detta.

Han hade slipsen för att han körde taxi och ingenting annat.