Fågelinfluensan känns idag som ett överspelat problem, men än är det inte över för våra små flygande vänner. Läste i en artikel från tidskriften Audubon om hur farlig glasarkitekturen är för fåglar. Man tror att mellan 100 miljoner och en miljard fåglar dör varje år av att störtdyka in i glasrutor bara i Nordamerika.
"Glass is one of the world's great bird killers, rivaled only by habitat destruction and perhaps cats", säger en av de intervjuade ornitologerna i artikeln. Inte bara storslagna glasfasader på bibliotek och soluppgångsreflekterande glasskyskrapor i världens storstäder utgör ett hot, även vanliga villor blir dödsfällor när fåglar i full fart flyger mot vad de tror är högan sky eller bara en genväg genom en byggnad.
Som arkitekt vill man förstås veta vilken roll man har i det här. Stor uppenbarligen. Hur bygger man då fågelvänligt?
Att komma runt problemet är inte lätt. Det klassiska knepet med en fågelsiluett klistrad på glasytan visar sig problematiskt då man måste klistra relativt många för att fåglarna ska notera dem. Bäst verkar täta mönster av prickar eller ränder fungera. Det finns också glas med betydligt lägre reflektionsförmåga, olika grader av genomskinlighet med "frostade" mönster och på en del ställen har man framgångsrikt vinklat glasytorna något neråt så att de speglar marken istället för himmelen.
"Designers deal with trade-offs all the time. This is the kind of challenge a good architect would revel in." avslutar Chris Barry (chef inom Pilkington Glass i Toledo, Ohio) och sammanfattar lite fint hur viktigt det är att se saker som utmaningar istället för hinder.
Hela artikeln hittar du här.
Och fågeln på bilden har ingenting med artikeln att göra, den är en glad duva vid Värnhem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar