Arkitekter på film - Hejdå Älskling!

Arkitektkåren är inte helt ovanlig på film. Hittills har vi dock fått nöja oss med biroller som manusförfattaren tar till när huvudpersonens karaktär och liv behöver etableras för publiken. Arkitekterna på vita duken är huvudrollernas pojkvänner och flickvänner, potentiella dejter eller framgångsrika släktingar vars hus eller lägenhet man kan låna. Arkitektyrket används när någon ska framställas i ett lagom kreativt och statusgivande skimmer. Skymtande nånstans i bakgrunden försjunkna över ett ritbord eller förbiskyndande med ett ritrör över axeln på väg till ett viktigt möte: Hejdå Älskling, vi ses i nästa vecka, när min deadline är över. Det verkar inte lika tacksamt att skapa dramatik kring arkitektens liv som kring den skandalomsusade journalistens, inte lika socialt engagerande som lärarens och definitivt inte lika spännande som arkeologens eller akutläkarens. Politiker och poliser verkar också stå högt i kurs bland manusförfattare.

Mikael Persbrandts självmordsgrubblande och bilkörande arkitekt i Dag och natt var visserligen en huvudroll, men hans yrke spelade likväl samma biroll som tidigare: små accessoarer och statusmärken för att skapa karaktären av framgång utan att vara för spektakulär.
Ser däremot fram mot att snart se Jude Law spela landskapsarkitekt i filmen Breaking and Entering med manus och regi av Anthony Minghella som bland annat ligger bakom filmer som Den engelska patienten och Åter till Cold Mountain .