Ab-Norm

Camilla Andersson, som jag en gång läst en termin med, i Tanzania, ställer ut sitt mycket intressanta examensarbete på Arkitekturmuseet i Stockholm. Hennes arbete finns att ladda ner på hemsidan. Läs hennes skriftliga presentation. Hon har som ett experiment skapat ett hyrsehus till stor del baserat på samhällsföreteelser och statistik om könsroller, skilsmässor och misshandel i hemmet. Bygger vi för de människor som faktiskt kommer att bebo lägenheterna eller för en påhittad norm?

Hon skriver:

Är en bostad bara en neutral behållare för vardagslivet, eller har vi som arkitekter ett större ansvar än vi tror för programmeringen av ytan?

Jag har tidigare nämnt arkitektens behov av att ladda det vi gör med symbolik och här finns mycket av den varan. Camilla beskriver nya lägenheter där singelmannens sovrum har panoramafönster (prestation) och singelkvinnans sovrumsvägg är perforerad med små peep holes (förbjudet och samtidigt tillåtet), där löneskillnader får genomslag i boendeyta och en misshandlad kvinnas fönster är avskärmade för att ingen ska förstå eller ana något. Många ställningstaganden är gjorda för att påvisa hur normativ kärnfamiljen har varit i designen av bostaden. Och hur så mycket gjorts till mannens fördel.
Det ges inga svar på frågorna, Camilla betonar att hennes arbete ska ses som en visualisering av problematiken.

Arbetsmetoden är intressant och man får lust att bygga vidare på den. Tänk om våra bostäder vore mer anpassade till det vi faktiskt gör i dem? Inte till vad en viss tids politik eller forskning kommit fram till är lämpligt. Hur fria är vi att göra som vi vill? Personligen tillbringas den största delen av min tid hemma i sängen, sovandes. Varför är det det rummet vi brytt oss minst om att ta hand om i just den här lägenheten? Behöver vi ett vardagsrum när vi har säkert tre caféer, flertalet barer, tre bingohallar och flera andra kulturinstitutioner bara ett par kvarter bort? Varför har vi inte större hallar på vintern när våra jackor tar mer plats? Eller gardiner som släpper in morgonljuset, triggade av väckarklockan? Fönster dimensionerade efter hur ofta vi tittar ut ur dem? Och varför finns det inget genomgående system för att bli av med alla sladdar? Eller röststyrda lampknappar i sovrummet?